King Edward's Kennel

Året som gått

2012-01-19T21:51:00.007+01:00

År 2011 är förbi och eftersom dagboken känns minst sagt fjuttigt uppdaterad de senaste månaderna tänkte jag göra ett inlägg med bilder och lite kort text från det gångna året.

Vi börjar naturligtvis med januari månad då vår J-kull var en månad gammal och började upptäcka världen utanför valplådan. Här är de exakt 4 veckor gamla, samlade alla tre för en gruppbild i min famn:

Från vänster: Jördis, Judit och Jöran

Valparna växte så det knakade och vipps var de stora nog att skaffa sig egna mattar och hussar. Februari avslutades med att Jördis blev den första av valparna att lämna oss för att bege sig till sitt nya hem, och det bestämdes att den lilla svarta juvelen skulle få stanna kvar i Alingsås med oss.

Juvelen Judit

Jöran blev kvar nästan en månad längre än sin storasyster, men i slutet av mars kom hans husse och matte ända från Stockholm för att plocka upp sin lilla ulltuss som nu istället har det fina namnet Melker.

April segade sakta på och jag minns ärligt talat inte mycket vad som hände under den månaden. Mammas sjukdom gjorde sig nog påmind vid flera tillfällen och det blev säkert ett antal sjukhusbesök. Det är dock svårt att minnas när alla dessa tillfällen inträffade.

Första utställningen för två av valparna blev av i maj. Jördis och Judit ställdes på SvKTRs utställning i Vårgårda. Jördis drog det längsta stråt av systrarna och blev 2:a i sin klass med HP. Judit hamnade på fjärde plats med HP. Dagen efter var det däremot dags för Judit att glänsa då hon slog till med att bli BIR- & BIS-valp på Lhasa Apsoklubbens utställning under domare Wendy Cain (världskänd Apso-uppfödare med kennelnamnet Kutani).

Judit BIR-valp på LAKs utställning i Vårgårda

Månaden avslutades med en till utställning för Judits del, nämligen västra kennelklubbens årliga valp- och veteranutställning. Judit skötte sig bra i blåsten och hämtade hem ytterligare en BIR-valprosett.

Judit på årets blåsigaste utställning

Juni blev ytterligare en månad fylld med sjukdom. Mamma tillbringade större delen av månaden på Sahlgrenska och resten av familjen hemma med stor oro över vad som skulle hända härnäst. På grund av all oro och lite tid till pälsvård bestämde jag mig för att Stina gjort sitt i utställningsvärlden och tog fram saxen. Resultatet blev en korthårig och glad Stina:

I Juli debuterade Pascal (King Edward's Energiske Esbjörn) på utställning i Borås och vi passade även på att ställa Gunilla för skoj skull. Det var jätteroligt att vistas vid Keesringen igen, och extra kul då det var en hel del anmälda!
Resultatmässigt gick det sådär. Domaren var inte snål med att dela ut "very good" och de som fick excellent var nog mäkta stolta (däribland jag med Gunilla). Pascal fick dock nöja sig med det förstnämnda, vilket inte gjorde nåt på det stora hela då jag var jättestolt över hans uppförande! På bara ett fåtal träningstillfällen har han lärt sig hur en riktig utställningshund beter sig i en fyrkantig ring. Han stod och gick som om han inte gjort annat än varit på hundutställningar. Det är då det är roligt att ställa hund, när man får en nybörjare i snöret som gör precis det man vill och lite till!

Pascal med full uppmärksamhet på köttbullarna i kavajfickan

Gunilla uppförde sig också riktigt duktigt!

Månaden fylldes även med hundkalas, då Björne fyllde hela 10 år den 18:e! Vi har dessutom tre till som firar sina födelsedagar denna månad; Inga och Inge den 2:a juli och Stina den 22:a. Vi slog till med ett stort kalas på Björnes stora dag och bjöd alla vovvar på tårta.

Stina ville som vanligt roffa åt sig allt det goda!

Mitt och Ulfs årliga återkommande semestertillhåll är underbara Gotland, och detta år var det första gången vi tog med oss hund till ön - närmare bestämt tre stycken; Stina, Inga och Inge (a.k.a Nisse). I början av augusti begav vi oss iväg för att stanna drygt en vecka i paradiset. Sorgligt nog går tiden alldeles för fort när man njuter av denna underbara ö, och vipps var det dags att återvända hem. Redan på båten över till fastlandet började vi planera för nästa års resa, och självklart ska vi även då ha hund med oss - men kanske inte fullt så många ;)

Ulf och hundarna njuter av det vackra vädret på Gotland.

September minns jag inte så mycket av... Om man kollar bland alla foton på datorn så användes kameran endast för att fota lite vardagsbilder på hundarna och för att föreviga Inge/Nisse i full päls:

Oktober inleddes med officiell utställningsdebut för Judit på "Tibethund" - en årlig utställning för raserna Tibetansk Terrier, Lhasa Apso, Tibetansk Mastiff, Shih tzu och Tibetansk spaniel.
Min lilla svarta juvel skötte sig ganska bra, det var första gången på en inomhusutställning för henne och hon kände nog av mina nerver vilket gjorde henne lite osäker på vad som skulle hända härnäst. Hon var ensam i juniorklassen och fick excellent med CK. Kritiken löd:

"Utmärkt typ och helhet. Vackert huvud. Välformade ögon. Utmärkt haka. Tillräcklig hals. Stark rygg. Utmärkt vinklar runtom. För åldern tillräckligt förbröst och bröstkorg. Rör sig med bra steg från sidan. Mycket lovande juniortik"

I tävlan om bästa tik ville hon inte mer och tog inte upp svansen ordentligt, trots det blev hon utplockad till en av de fem bästa bland 8 tikar som tilldelats CK. Domaren tackade dock av oss efter ytterligare en chans att få upp svansen på henne, så hon slutade oplacerad men med ett reserv-CERT. När vi sedan skulle gå in och tävla om bästa junior (hon var visserligen ensam om att få CK bland juniorerna, så hon blev automatiskt BIR-junior) hade hon både svansen och humöret på topp, vilket domaren lite besviken kommenterade: "Om hon hade gått sådär hade hon ju fått certet...!"
I tävlan om BIS-junior hade hon också svansen uppe, och trots att vi åkte hem med ett reserv-cert så var jag glad och stolt över att hon faktiskt uppförde sig tillslut. Dessutom fick vi i alla fall två stora fina rosetter: BIR- & BIS 3-junior :)

Även om månaden började bra så kunde den inte sluta på ett sämre vis.. Vår älskade lilla Thea fick lämna oss, och saknaden och sorgen blev total. Det var så vi inledde november - med sorg i våra hjärtan.. Resten av månaden handlade nog mest om att försöka förstå att inte Thea var med oss längre. Tur är väl att man har andra små fyrbeningar att ägna sig åt, annars hade det nog blivit så mycket svårare att komma över sorgen.

Inga (balanserande på fåtöljens ryggstöd) och Stina efter att ha spanat på grannkatten som befann sig utanför fönstret.

December gick naturligtvis i julens tecken, och vi gjorde allt vi kunde för att få till rätt julstämning. Att snön bara kom i små mängder som dessutom försvann med en gång hjälpte inte till.. Det var riktigt svårt att skaka av sig den ruskiga hösten som hängde kvar (och fortfarande gör!). Vi lyckades dock få till en riktigt trevlig jul och nyår med massa god mat och mys med familj och vovvar! Mamma fick en förstoring av ett foto på Thea i julklapp av mig, hundarna och Ulf, som nu hänger på vardagsrumsväggen hemma hos henne. När man är där kan man nästan känna Theas närvaro genom bilden och hennes milda och kloka blick;

Hoppas att Er jul varit lika mysig som vårat. Nu ser vi fram emot detta nya år och vad det kan innehålla för spännande aktiviteter och händelser.

God Jul & Gott Nytt År!

2011-12-20T16:44:00.000+01:00

Vi vill önska Er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

En stor sorg

2011-11-03T20:03:00.000+01:00

Som en del kanske har märkt har hemsidan och dagboken haft en svacka vad gäller uppdateringar. Inget nytt vad gäller just den här hemsidan kanske, och att säga att jag ska skärpa mig skulle bara vara en upprepning av tidigare löften jag inte lyckats hålla. Något sådant ska jag inte lova, för just nu finns det annat håll att rikta energin åt och viktigare saker att tänka på.
Våren och sommaren har inte varit av den bra sorten. Stor oro har spritt sig genom familjen då sjukdom återigen greppat taget om vår tillvaro. Just nu tar vi en dag i taget och njuter av varje stund då inte sjukdomen gör sig påmind.

När tråkiga saker sker och hela ens tillvaro ställs på ända, är nästa tråkiga och sorgliga händelse nästan aldrig långt ifrån. Det fick vi uppleva. I slutet av oktober var vi nämligen tvungna att ta farväl av vår älskade Thea. Älskade, älskade tant The... Ingenting är sig längre likt. Hon förgyller inte längre vår vardag med sin charm och stora kärlek till hela familjen. För Thea var verkligen allas älskling. En underbart snäll och otroligt rolig personlighet. Underbar på alla sätt och vis!
Hon gav oss 13 år fyllda av glädje, värme och skratt. 13 år som vi aldrig kommer att glömma. Tack Thea!

Vi vill även passa på och tacka Yvonne, Theas uppfödare och vår goda vän. Vi är dig evigt tacksamma för att vi fick förtroendet och förmånen att ta del av Theas liv. Vi kommer aldrig få någon som ens kan komma i närheten av vad Thea betytt för oss. Tack!

Vila i frid, älskade Thea!

1998-10-03 - 2011-10-28

Flytt igen

2011-03-28T22:25:00.001+02:00

I lördags var det dags att säga hejdå till Jöran, och det var inte det lättaste.. Saknaden infann sig nog redan dagen innan, men glädjen över att han skulle få flytta till sitt alldeles egna hem tog över :)
Hans nya husse och matte bor i Huddinge, utanför Stockholm, och det känns verkligen som att det är rätt hem till vår älskade lilla Jöran.

Fredagskväll tillbringade jag med att göra den lilla gubben ren och fin. Eftersom han fortfarande har en sån behändig liten storlek fick han bada i diskhon. Det klagades lite, men svansen var hela tiden på topp.

Att bli torkad med handduk och hårfön gick också bra. Särskilt med tanke på att det var första gången.

Judit och Jöran lekte som vanligt och anade inte att de inom kort skulle skulle få ta farväl av varandra. Det är väl tur att hundar fungerar på det viset, annars hade det blivit så mycket svårare.

En sista uppställd bild innan flytten.

Till slut var det dags att säga hejdå till Jöran, eller Melker som han ska heta nu :) Vi önskar hans ägare lycka till med sin nya familjemedlem, och hoppas att de ska trivas med honom.

Dessa underbara valpar

2011-03-24T15:16:00.001+01:00

Vi är så nöjda med den här kullen! Mentalt har de allt de behöver för att klara av att leva i dagens hektiska samhälle - de tar allt med en klackspark!
De har varit med in till stan och spanat på människor, andra hundar, bilar och allt annat som hör en stad till. Inga som helst problem med det. Vi var inne i zooaffären igår och hälsade på. Jöran upptäckte till sin stora lycka att det fanns massor med godis att nosa på. Givetvis får inte ens en liten Jöran bara ta för sig som han vill, även om grisöron och diverse annat mums-mums placerats på lämplig hundnivå. ;) Dock fick de provsmaka på royal canins nya (tror jag..) godis, som de självklart betygsatte med två tassar upp. Allt som allt fick affären höga betyg av syskonen bus.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men lägger istället upp bilder från förra veckan när snön fortfarande låg kvar.

Lilla buspjken.

Alltid lika glad och charmig. :)

Judit är beredd att anfalla brorsan i en lekattack.

Pinnar är roliga, särskilt om de är så här långa!

Tofsen på huvudet gör inte så stor nytta där den sitter, men vad gör det när man är så söt? :)

En suddig och söt Judit i farten.

Syskonträff

2011-03-13T22:15:00.000+01:00

Jag och Ulf tog idag med oss de två kvarvarande valparna och begav oss till Floda för att hälsa på Jördis med familj. Det var jätteroligt att träffa henne igen, och se att hon verkligen blivit väl installerad i sin nya omgivning. Det visste jag ju i och för sig redan innan, men att få se att hon har en sån självklar plats bland två- och fyrbeningar gör en varm i hjärtat.

Återföreningen mellan syskonen gick bra, Jördis kände igen dem efter en liten stund, och sen var allt som vanligt. Bus och bråk om vart annat. :)

Något blöta systrar.

Jöran.

Jördis smyger på sina syskon.

Blomlådan fungerar utmärkt som utkiksplats.

Hjälper till med att rensa rabatten från döda kvistar :)

Gullunge!

Tack Anita, Jan och Mimmi för att vi fick komma och hälsa på, och klappa på lilla guldklimpen! Det syns klart och tydligt vart hon hör, och vem som är hennes matte. Vi ses snart igen!

Jördis

2011-03-07T21:47:00.001+01:00

Fick en hälsning från Floda idag. Den innehöll bilder på världens sötaste Jördis! Tack så mycket Anita och Mimmi. :)

Jördis i vårsolen.

Nova och Jördis.

Jördis med en av de nya bästa vännerna - Dixie.

Första flytten avklarad

2011-03-03T00:44:00.000+01:00

Lite seg med uppdateringarna här i dagboken och på hemsidan, valparna tar en del tid och orken till hemsidan infinner sig inte riktigt alltid. ;) Ändå har det hänt en del sen sista uppdateringen, t.ex. har Jördis tagit ett stort steg i livet och införskaffat en alldeles egen matte.

I lördags fyllde Ulfs syster, Mimmi, år och Jördis var dagens stora överraskning och present. Det är väldigt sällan ordet valp och present klingar bra i en uppfödares öron, men i det här fallet kändes det helt rätt att låta Jördis agera födelsedagspresent!

Jag och Ulf steg upp tidigt på morgonen och packade in lilla Jördis i bilen, för att ta oss till Floda och fira Mimmi på morgonen. Man kan verkligen säga att Jördis var skicklig på att agera överraskning! Mimmi blev en smula glad. :D
Installationen av lilltufsan gick som en dans, hon bekantade sig både med omgivning, två- och fyrbeningar med en gång.
Såhär, några dagar efter, har vi fått rapporter om att allt fortsätter att gå bra. Hon har lekt med en och annan schappendoes (Ulfs föräldrar har fyra stycken: Kettie, Felicia, Nova och Dixie) och fortsatt med att vara det hon är bäst på att vara - en liten kavat och busig Jördis! Det verkar dessutom som att hon får behålla sitt namn, även om vi inte bryr oss om den lilla detaljen så blir man lite glad när valpköpare fattar tycke för namnet man använt sig av i valpens första veckor i livet. :)

Det var riktigt roligt att få följa med och lämna henne, att få se själva acklimatiseringen är man inte ofta förunnad som uppfödare, och det här var första gången för oss. För Björne och Olga gills liksom inte direkt ;)

Nu önskar vi Mimmi lycka till med sin alldeles egna hund, och hoppas att Jördis kan motsvara alla förväntningar. Vi saknar den lilla rackarn, men som tur är har vi fullt upp med hennes två kullsyskon, och kommer dessutom att behålla den svarta lilla juvelen. Jöran letar dock fortfarande efter rätt hem.

Jördis har snott en leksak, och det är bäst att hålla utkik

efter sakens fyrbenta ägare - Nova.

Jördis i sin mattes famn.

Ute och kollar in de nya ägorna.

Nova undrar vad det är för konstig liten tjuv som har flyttat in.

Kettie :)

Lilla fröken bus! :)

Man blir trött av att agera överraskning.

Juvelen

2011-02-18T14:48:00.003+01:00

Imorgon blir valparna 10 veckor gamla, och det märks både i storlek och i deras vilja att utforska sin omgivning mer och mer. Nu i veckan har jag börjat ge dem lite mer miljö- och socialstimulans en och en, vilket de uppskattar och suger i sig med stor glädje. Det är tre väldigt framåt och sociala valpar som tar nya situationer och miljöer på ett glatt och stabilt sätt. Mest framåt är Jöran, det finns nog inget här i livet som kan göra honom ledsen, han är med på allt!

Idag när jag var ute med Judit (och med kameran i högsta hugg) så kom grannens nyfikna katt för undersöka den lilla svarta hårbollen som studsade omkring på gräsmattan:

Både katt och svart luddboll var nyfikna på varandra.

Det var första gången Judit träffade en katt, och hon nosade försiktigt på främlingen (mötet var noga övervakat av mig, då jag vet vad katter kan göra för skada med sina vassa klor). Sedan hade hon fullt upp med att glatt skutta efter kissen tills den hoppade upp i ett träd. :-)

Skutt skutt! Judit kommer glatt när man lockar på henne, även om katten var något mer frestande att förfölja vissa stunder. ;-)

Lilla, rufsiga sötnosen!

Onsdag

2011-02-16T22:02:00.001+01:00

9 veckor & "föräldralösa"

2011-02-15T00:13:00.000+01:00

Snacka om att de senaste veckorna bara har runnit iväg. Igår var det dags att lämna tillbaka "mamma" Helga till sin husse och matte. Hon var ju bara utsatt på halvfoder, och ägs egentligen av Pia och Jörgen - Nuba Kyi's kennel.
Hon lämnade genast ett stort tomrum efter sig och det känns lite sorgligt att inte få ha henne omkring oss eller att få se henne interagera mer med sina valpar som hon tog så väl hand om. Bättre mamma får man leta efter!
Valparna märker dock ingen skillnad på tillvaron, de busar på i vanlig takt. Tur är väl det.

Tack Pia och Jörgen för att vi fick ha Helga här hos oss såpass länge - under hela dräktigheten och fram till nu. Det är vi väldigt tacksamma över! Tack Helga för att du gav dina valpar den bästa möjliga start här i livet, 9 veckor fyllda med kärlek och bus!

Här kommer några utomhus- samt ståbilder från helgen:

Tre kavata små luddbollar intar gärna skogen med lek och bus.

Jöran har hittat en gammal julgran.

Judit spanar efter sina syskon.

Jördis.

Judit.

Jöran (står lite tokigt med bakbenen, men eftersom han är så krånglig att ställa upp så fick det duga..).

7 veckor

2011-01-29T23:46:00.001+01:00

Här kommer uppställa veckobilder på våra tre små bebbar.

Jördis

Judit

Jöran

Torsdag

2011-01-27T22:48:00.001+01:00

Dagarna flyter förbi och det känns som om tiden går alldeles för fort. Snart är valparna 7 veckor gamla(!) och inte går det att stoppa tiden. Man får njuta av den korta tiden man har tillsammans med dem och under tiden dokumentera så mycket man bara kan i form av bilder. Här nedan är två bilder tagna under veckan (tyvärr lyckades inte kameran fånga Judit på bild, då hennes mörka päls är alldeles för svår att få kameran att fokusera på):

Jöran med en av favoritleksakerna - repet.

Jördis leker med sin mammas päls.

Valparna 6 veckor

2011-01-23T00:39:00.001+01:00

Jordnära Jördis

Juvelen Judit

Jämställde Jöran

Jördis säger god natt!

Uppdatering för flera dagar

2011-01-13T23:42:00.000+01:00

Jag har som vanligt varit dålig på att hålla dagboken uppdaterad, men nu tänkte jag gottgöra det med en hel hög med bilder på valparna istället. Titta och njut:

Jöran på första bilden. Judit och Jördis på andra.

Jördis börjar få bättre finess på kliandet, och trillar inte omkull lika lätt längre. :)

Jöran tuggar på den goa liggplatsen som Anna gjorde åt

vår I-kull.

Den är väldigt populär - både som sovplats och som leksak!

Annars är pappersrullar väldigt roliga att leka med.

Jöran och Judit

Alla tre.

Om man inte har tillgång till en pappersrulle kan man alltid

leta upp en fot att tugga på istället.

Det uppskattas även av Judit.

och en och annan Jördis :)

Jördis och Judit tillsammans med Lisas fot.

Andra uppskattade leksaker finns det självklart gott om.

Det finns så mycket att busa med att man blir så trött att

man får svårt att hålla huvudet uppe.

En trött Jöran.

4 veckor

2011-01-08T21:48:00.000+01:00

Nu har valparna blivit så stora att de fått uppgradera sitt boende en aning. Numera bor de nämligen på nedervåningen i köket, istället för på andra våningen i mammas sovrum. De verkade i princip helt oberörda av flytten, och var lika glada som vanligt.

Idag har det gått hela fyra veckor sedan de ploppade ur mamma Helgas mage, och jösses vad de har vuxit! Som vanligt när valparna "fyller vecka" så fotade vi gullungarna för att lägga upp här i dagboken och på hemsidan. Idag fick de dessutom pröva på att stå fint, vilket gick över förväntan. Lite småkrångligt var det att få alla benen att samarbeta, men det gick hyfsat bra:

Jordnära Jördis

Judit (som ska heta något mer...)

Jämställda Jöran

Jördis, Judit och Jöran

Nytt år

2011-01-01T16:59:00.000+01:00

Det gamla året har passerat och det nya börjar vi med nya bilder på våra väldigt välmående valpar. Tjocka och nöjda mest hela tiden. Under veckan har de börjat upptäcka att det finns en värld utanför valplådan också. De vill väldigt gärna kommunicera med oss tvåbeningar när de hör oss äntra rummet. Väldigt roligt att se hur de utvecklas, och att deras olika små personligheter börjar komma fram lite tydligare.

Tik nummer ett, som förmodligen kommer heta Jordnära Jördis (ja, Jördis utan "H"), är en aning bekväm av sig och gör än så länge inte så mycket väsen. Den svarta tiken är däremot tvärtemot sin syster och söker efter nån att leka och busa med så fort hon är vaken. Hon kommer heta Judit, men mer än så har vi inte kommit överens om än.
Hanen, Jämställde Jöran ( japp, återigen ett "felstavat" namn), är en riktig liten pussgurka! Han är dessutom en riktig liten buspojk som gärna hittar ett syskon att tugga på.

Nedan är några foton från deras 3-veckors-dag. Flickorna blev trötta och somnade ganska snabbt, men Jöran poserade en lång stund framför kameran. Därför blev det några fler bilder på honom...

En liten trött Jördis.

Jördis.

Judit.

En poserande och nyfiken liten Jöran.

Han var väldigt intresserad av den konstiga kameran.

Mums!

Tillslut blir även en liten Jöran trött.

Liv i luckan

2010-12-11T21:46:00.002+01:00

Nu är de här! Helgas små valpar :-) Två tikar och en hane klämde Helga ur sig på morgonkvisten, och både mor och barn mår bra och myser tillsammans. Extra roligt att alla tre verkar få olika pälsfärg. En tik som påminner om Helga fast mörkare, en svart tik och hanen blir nog så småningom creme eller golden. Bilder finns att se på valpsidan.
Jättespännande att se vad det blir av de små liven!

Torsdag

2010-12-02T22:46:00.000+01:00

Oj vad gamla både Björne och Gunilla blev idag, efter en sväng i det kalla vädret. Deras huvuden var täckta med små frostiga hårstrån, som bildades i princip så fort vi satte våra fötter och tassar utanför dörren. Tror vi lyckades pricka den kallaste tidpunkten på hela dagen! Som tur var hade de inte särskilt ont av kylan. Det var bara Björne som började gå lite lustigt på slutet, men det berodde på att det samlats små isklumpar mellan trampdynorna på honom. Annars var det nog bara jag som hackade tänder och trodde att huden skulle spricka i vinterkylan. ;)

Björne ser flera år äldre ut med all frost i ansiktet.

Bilden till vänster: Björne i bakgrunden med sin dotter framför sig.
Bilden till höger: Gunilla visar upp sitt nya skägg.

Snögubben

2010-11-30T20:13:00.000+01:00

Nu är det riktigt kallt ute, och man lämnar helst inte hemmet utan dubbletter av alla plagg. Dubbla byxor, tröjor, sockor och helst dubbla vantar också. Hundarna tycker nog att minusgraderna kunde krypa lite närmare nollsträcket också, i alla fall Stina och Inga. De gillar att vara ute och vill jättegärna följa med på trevliga skogspromenader i snön, men efter en stund blir det lite väl kallt om tassarna. En som inte verkar påverkas särskilt mycket är Inge. Han älskar både temperaturen och all snö. Särskilt snön. Hans huvud tillbringar 90% av tiden på promenaderna nedkörd i någon snöhög. Resultat blir en nästan oigenkännlig Inge:

Mattes alldeles egna snögubbe.

Måndag

2010-11-29T23:34:00.000+01:00

Alingsås har nu varit täckt av snö i över en vecka. Helt underbart vackert, och det bästa av allt: rena hundar!
Nu håller jag tummarna att det får ligga kvar ett bra tag framöver, och allra helst ända tills långt efter jul och nyår. För det önskar sig väl alla - en vit jul?

Inga, Olga, Stina och Inge.

Blötdjur

2010-10-16T16:59:00.000+02:00

Löftet om att bättra mig vad gäller att skriva här i dagboken sprack väl redan efter en dag. Skrivkramp kanske? Har varit dålig med att ta med kameran ut på diverse promenader och aktiviteter, så därför har det inte ens blivit några korta fotoinlägg..
Förra helgen blev jag dock plötsligt sugen på att fånga hundarna på bild igen, och kameran hängde med på tur ut till badplatsen Lygnared utanför Alingsås. Hundarna fick tråkigt nog behålla sina koppel på då det var fler än vi som passade på att njuta av det fina oktobervädret vid vattnet. De lyckades underhålla sig själva i alla fall, och till mattes stora lycka blev det några ganska lyckade bilder som fångade deras glädje.

Inge lyckades skapa bubblor i vattnet, vilket var mycket spännande!

Hela nosen åkte ner under vattenytan.

Efter ett litet dopp i sjön fick han ett ryck och skulle leka.

Stackars Inga blev helt ofrivilligt inblandad i denna blöta och sandiga lek.

Stina var däremot med på noterna. :)

De hade riktigt roligt tillsammans. Lika blöta och galna båda två - mor & son. :)

Sen blev det drickpaus...

...och Inge avslutade dagen med stans snyggaste pose. ;)

Favorit i repris

2010-08-24T17:55:00.000+02:00

Det har blivit något av en tradition för oss att åka och ställa ut på västra kennelklubbens årliga valp- och veteranutställning: "Västkustvalpen". En trevlig utställning som lockar många utställare med sina unga och äldre hundar. I år hade vi våra två yngre veteraner med oss och åkte som vanligt dit tillsammans med Anita, som hade sin yngsta York med sig.

Utställningen är förlagd på Göteborgs Galoppbana, alldeles i närheten av Säve flygplats. Flygplan lyfter och landar visserligen stup i kvarten, men det är ju en jättebra träning för de yngsta hundarna. Det som ställer till det mest för utställarna (iaf när det gäller de med pälsraser) är att det blåser stundtals stormvindar över de öppna ytorna. Eller så är det bara jag som klagar ;)

Björne var först in av våra tre medhavda hundar, och han var lika taggad som vanligt. Lite pinsamt är det dock att stå och vänta på sin tur utanför ringen när man har en väldigt "pratig" Björn i kopplet.. Han talar högt och tydligt om att han vill in i ringen och äta korv!
Innan oss skulle ett gäng Keesvalpar in och showa - hela 5 stycken närmare bestämt. Väldigt roligt att stå och titta på alla söta luddtussar. Det var längesedan man hade sån nu, och att få hälsa på de som var där gjorde att man längtade lite efter en Keesbäbis :)

Till slut var det i alla fall Björnes tur, och väl inne i ringen var hans koncentration på topp. Då sa han inte ett pip, utan stod som vanligt som en liten staty och väntade på att få korvbitarna tilldelade sig. Han fick HP och blev BIR-veteran med kritiken:

" Väldigt välbevarad 9-årig veteran! Väldigt vacker helhet. Vackert huvud, ögon och öron. Fin hals. Fortfarande stark rygg. Bra svans. Välvinklad. Rör sig bra för åldern. "

Strax efter oss blev Anitas lilla "Myrra" BIR-valp med en alldeles strålande kritik. Grattis Anita!
Sedan var det dags för Stinas tur... Suck säger jag bara... Hon var ännu flummigare än sist jag ställde henne och jag hade svårt att få henne att stå och gå som jag ville. Glädjen över att få följa med på utställning igen var alldeles för stor. Dessutom hade matte korv i kavajfickan!
Hon blev BIR-veteran med kritiken:

" Utmärkt typ och helhet. Mycket elegant tik med vackra linjer. Utmärkt huvud och uttryck. Passande noslängd, välplacerade öron. Vacker topline. Utmärkt front. Välkroppad och välvinklad. Rör sig raskt och explosivt. Utmärkt päls. Mycket välbevarad. Härligt temperament. Välvisad. "

I finalen fick Anita visa mitt lilla "flummo" medan jag tog det lite mer säkrare kortet - Björne. ;) Fast mest var det för att jag trodde att Stina skulle gå bättre med Anita än med mig. Dessutom har Anita visat Stina vid ett tidigare tillfälle. Det visade sig däremot att Stina inte lugnade ner sig med ett handlerbyte. Hon skuttade och hoppade som den glada veteranen hon är. Inte trodde varken jag, mamma eller Anita att hon skulle få stanna kvar efter gallringen.. Förvånade blev vi alla tre när domaren tackade av alla utom Björne, Stina och tre till.

Finaldomare Börje Johansson, kennel Allert's, känner över Björne.

De fem utplockade veteranerna.

Det var lite roligt att Björne och Stina fick stå bredvid varandra i BIS:et. :)

Explosiva Stina travade fram till en...

...femte plats med Anita i andra änden av kopplet! :)

Medan Björne gjorde om förra årets resultat genom att bli BIS-tvåa!

En otroligt rolig och trevlig dag! :)

Sommarslapp

2010-08-18T23:41:00.000+02:00

Det blev tydligen ett litet omedvetet sommaruppehåll här i dagboken och på hemsidan. En massa annat har kommit emellan, och det fina vädret har gjort det svårt att ta sig tid att sitta och slöa vid datorn. Jag ska försöka skriva lite mer om diverse olika händelser när jag har mer tid.

Redan nu kan jag dock berätta att Harry fått ett nytt hem. Han flyttade till att börja med på prov till en trevlig familj som bor nära Ulricehamn i "Änglagårdstrakten" bland får, hästar och allt som hör till när man bor på landet. Det dröjde inte länge innan de bestämde sig att Harry skulle få stanna för gott. Vi hoppas att de nu får många roliga och mysiga år tillsammans och tackar Harrys förra matte med familj för all kärlek han fått. Vi vet hur svårt och sorgligt det var att fatta detta tuffa beslut, men ni gjorde helt rätt som tänkte på vad som var bäst för er och Harry.

Slänger in en bild på Stina när hon slappar på en parkbänk i Göteborg en sommarkväll. Den får avsluta detta korta inlägg. :)

Dessa namn...

2010-06-10T23:39:00.004+02:00

Det är inte många som vet att Inge i princip bytts ut mot en "Nisse". Han har visserligen alltid varit en Nisse, enligt min kära moder. Men nu har det blivit lite mer officiellt, i alla fall för alla Alingsåsare som läser lokaltidningen. Inge är numera Nisse med folket! :P

Det började när han var en sån där liten söt bebisgroda och skulle motvilligt tvingas att kissa ute. Inget mera tidningspapper för herrn (och herrns syster). Som många vet är apsos lite bestämda på vissa punkter. Har det en gång varit på ett sätt så går det inte riktigt att ändra på det hux-flux! Är man dessutom valp och inte vet bättre än att kisse inne, så blir livet genast något komplicerat...

Han fick snabbt smeknamnet "Pisse-Nisse", vilket särskilt mamma utnyttjade flitigt. Hon var redan från början anti att kalla honom för Inge. "Du kan ju inte ha en Inga och en Inge!" har hon klagat från start. Att hans rumsrenhet dröjde lite längre än vad det gör för vanliga valpar bidrog till det nya namnet. Jag fortsatte dock att kalla honom Inge, vilket han lystrar till alldeles jättebra! Han kan till och med skilja på sitt och sin systers namn. Det ni! Men människor är dock inte alltid lika duktiga på att höra rätt ;) Inge blir Inga i någon annans öron, och vice versa.. Antar att detta har bidragit (tillsammans med mamma "hjärntvättning") till att jag, omedvetet från början, har övergått till att använda Inges mellannamn vid tilltal och när jag pratar om honom. I skrift har det dock alltid varit Inge, vilket jag nog kommer fortsätta med. Ville bara klargöra för folk vem som är Nisse om någon skulle undra. ;)

Inge, a k a Nisse, med favoritsysselsättningen "välta-böka-stöka-med-närmaste-skål-så-att-det-låter-så-mycket-som-möjligt!"

Mors helg

2010-05-30T21:49:00.000+02:00

Har inte haft tid med bloggen nu igen.. Har istället lagt tiden på att leta present åt mamma till hennes födelsedag, och igår hade vi kalas för henne med hela familjen samlad för att äta tacos :) Idag var vi dessutom i Göteborg för att hälsa på min mormor på mors dag. Något vi inte brukar fira sådär jättemycket i vanliga fall (det händer dock att man passar på att inta lite onyttig tårta...).

Nu i veckan ska jag bada en mängd hundar. Inge, Helga, eventuellt Stina och dessutom kommer våran lilla fodertik "Molly" hit på lördag för bad och klippning. Ska bli roligt att träffa henne, men såklart minde roligt att sätta saxen i hennes päls :P Ska ta bilder på henne innan i alla fall. Man måste ju dokumentera hur den lilla läckerbiten såg ut när hon väl var i päls :)

Nu ska jag bege mig hemåt igen (fastnade hos mamma efter Göteborg). Men först lägger jag in några bilder tagna förra helgen:

Inge och Inga - mina räser-apsos!

Inga gillar sin nya sportiga "look" ;)

Som sagt: räser-apsos :D

En av mattes gullungar :)

Lilla snigel akta dig

2010-05-26T17:43:00.000+02:00

Nu har jag inte skrivet på ett tag igen.. Dåligt! Som vanligt beror det inte på att det inte har hänt nåt, utan bara på grund av lathet. Hundarna får uppmärksamhet hela tiden, men bloggen känner sig nog alltmer ensam och utanför.

Kameran är däremot ompysslad lite var dag. Den får hänga med ut på promenaderna, och inomhus ligger den alltid nära till hands. Väldigt bra när man har hundar som hittar på lustiga saker mest hela tiden. Så var fallet förra veckan. Det var så där kvalmigt i luften och regnet väntade på att få slå ner i backen. Varmt och fuktigt helt enkelt. Altandörren fick stå öppen i princip hela dagen, vilket hundarna tog vara på genom att passa på att ta sina sovstunder ute på de svala stenplattorna.

Jag satt inne vid datorn och pysslade lite med några bilder när jag plötsligt hör hur Inge börjar "små-buffa" på något. Går dit för att kolla och säga till honom att vara tyst, och upptäcker med ett skratt vad det är han så misstänksamt ligger och "buffar" på. En snigel med husvagn! :D

Stina var genast där för att kolla vad hennes son höll på med. Inge håller däremot fortfarande lite avstånd till skummisen.

Snigeln var inte direkt blyg i alla fall :)

Inge tycker fortfarande att det är säkrast att hålla koll på den från avstånd. :P

Stina tyckte den var ganska söt. Så söt att den fick två blöta pussar på sitt hus (som jag naturligtvis inte hann att fota).

Ibland är han en aning fjantig min Inge. Men det här var nog det fjantigaste hittills :P Snigeln sjöng nog "Lilla Inge akta dig" högt när han stolt segade sig iväg lite senare. :)

Intensiv är bara förnamnet

2010-05-18T21:09:00.002+02:00

Försöker fortfarande återhämta mig efter en intensiv helg på Tånga Hed i Vårgårda. På lördagen var det SvKTR som anordnade en officiell utställning och på söndagen var det dags för LAK's inofficiella. Resultatmässigt var det ingen toppenhelg direkt.. Men vad gör det. Med över 40 Apsos anmälda förväntade jag mig ingenting heller. Att ha trevligt och träffa trevliga människor var syftet med hela helgen, och trevligt blev det. :)

Jag och mamma åkte dit tidigt på lördag morgon. Anna (I-kullens "farmor") hade kommit dit redan dagen innan, och jag skulle dela rum med henne på vandrarhemmet natten mellan lördag och söndag. Buffé väntade också på kvällen. Vilken blev väldigt lyckad. Trevlig stämning och god mat. :)

Jag hade bestämt långt innan att detta skulle bli Ingas två sista utställningar. Jag förväntade mig inga toppresultat som sagt, och det blev det verkligen inte heller... Inga ratade lördagens domare helt och hållet. Han kom nog lite för fort fram och utan att Inga såg honom först. Så det slutade med att Inga åkte ut med huvudet före..
Sen var det dags för Inges tur och han blev tvåa i klassen med CK. I bästa hanhundsklassen var det dock bara att gå ut igen.

Söndagen gick lite bättre. Dagen började med att jag visade Inez i klippt klass. Hon slutade som BIR-klippt och blev även utplockad till att tävla om bästa huvud och uttryck.
Sen var det Inges tur, och denna dag vann han unghundsklassen och blev 5:a bästa hane. Pappa Pedro blev 2:a bästa hane med klubbcert! :D Grattis Anna!

Inga och Stinas resultat var väl sisådär.. Inga blev 4:a av unghundstikarna och fick HP. Idag dög domaren åt damen, vilket kändes bra. :)

Stina då? Jo, hon var gladare än någonsin. Ett helt år sen hon fick gå i ringen, och gissa om hon var på G?! Eftersom jag skulle visa Inga först så satte jag stackars Anna på att göra i ordning Stina... Förlåt Anna ;)
Stina kunde inte sitta still. Hon var så glad och köttbullsugen att jag var tvungen att gå och gömma mig för henne. Att få henne att stå fint inne i ringen var en annan utmaning... Flummigare Champion får man leta efter! Dessutom hade hon precis kommit ur sitt löp, men hade fortfarande en sån där fin "löp-svans" som far hit och dit, och i nästa sekund står rakt upp i vädret. :P Jaja, huvudsaken var väl att hon var glad. :)
Hon slutade i alla fall som 3:a i chkl med HP. I bästa tik blev hon dock oplacerad.

Så var den utställningshelgen över. Nu behöver jag semester!

Var ju tvungen att ta några sista bilder på Inga i lång päls...

För igår blev det....

...ny frisyr för lilla damen! ;)

Har svårt att vänja mig vid att se henne i denna frisyr. Hon har ju alltid varit mattes lilla ruffs-tuffs! :P

Tror hon trivs kortklippt dock :)

Harry

2010-05-11T18:11:00.000+02:00

Harry behöver nu ett nytt hem. Hans matte och husse är väldigt ledsna över att de nu måste placera om sin bruna lilla sötnos. Klicka på bilden nedan för att läsa mer:

Det blir aldrig som man tänkt sig...

2010-05-10T15:28:00.000+02:00

... men det kan bli riktigt bra ändå! :)

I helgen var det dags att åka på utställning. Inge var anmäld till Skaraborgs kennelklubbs nationella utställning i Larv, och Björne till Keeshondringens specialutställning som var förlagd på samma plats och bekvämt nog på samma dag som Lhasorna.

Dagen blev dock inte riktigt så som vi hade planerat... På lördagen fick jag hastigt försöka komma på något nytt sätt att transportera mig och hundar till utställningen. Mamma kände att hon inte skulle klara av att köra fram och tillbaka till Larv, och jag är sådär efter att jag inte har något körkort.. :(
Så Ulf ringde sina föräldrar för att kolla vad de hade tänkt att sysselsätta sig med på söndagen, och snacka om tur! För de skulle också ställa ut i Larv. Snälla som de är hade de dessutom inget emot att åka tidigare (Inge skulle in som nummer 15, medan deras "Flisan" var nummer 60-någonting) och knö in mig med packning och två hundar i bilen. Tack så jättemycket Anita och Jan! :)

Jag var inte alls sugen på att ställa ut när jag gick upp klockan 6 på söndag morgon. Kom fram till utställningen med inställningen att det får gå som det går... Och visst gick det som det gick, det vill säga väldans bra! :D
10 stycken Apsos var anmälda, varav bara tre hanar och tre tikar fick CK.

Inge började dagen med att vinna unghundsklassen med CK, för att sedan bli bästa hane med CERT.

Inge inne i tävlan om BIR:et mot en mycket söt Xsanda-tik..

.. och han vann! :D

Sedan var det dags att skynda bort till Keesringen för att ställa Björne. Han blev tvåa av veteranhanarna och fick CK. Jisses vad han var på G idag, den lille Björnen.. Lite för mycket, för jag fick inte tyst på honom. Han skällde och pratade lite för mycket, men jaja, han var ju bara såååå glad ;)

Extra roligt var domarens kommentar om hela klassen med veteranhanarna. Han tyckte att det var den starkaste klassen hittills med mycket fina hanar som rörde sig väl.

Björne avslutade sedan med att bli 6:a i bästa hane (dvs oplacerad...), och blev även utplockad för att gå in och tävla om bästa rörelser.

Placeringen i klassen: 1:a Kittihof's Tamagotchi, 2:a Björne, 3:a Bräcke-Skog's Why-Not, 4:a Keestorpets Knockout.

Dagen fortsatte sedan med fina resultat för Flisan som blev BIM och fick sitt tredje CERT och därmed också sitt svenska Championat. Stort grattis!! :)

I gruppfinalen blev det bara in och ut för Inge. Men matte var jättestolt ändå! :)

Dagens resultat firades i slappisstil hemma i soffan med onyttigheter att äta. Tröttheten tog dock över och det blev till att gå och lägga sig tidigt. Nu ska jag och Inge sväva på moln i några dagar. :)

Återigen: Stort tack Anita och Jan för att jag fick följa med!

Provsvar och vårkänslor

2010-05-06T23:00:00.002+02:00

Vilket underbart väder det har varit idag! All växtlighet har börjat att explodera i alla möjliga nyanser av grönt, och fåglarna visslar som tokiga hela dagarna. Själv har jag passat på att fota mer vitsippsbilder. :) Slänger upp en hög av dem, och börjar med några på Thea. Först en med Theas luddskalle i fokus, och sen några där hon gör konstiga grimaser med munnen.Sötnos! <3

Stina var inte lika lätt att fota idag.. Hon löper, och börjar nu närma sig höglöpet vilket innebär att hon har annat att tänka på. Sista dagen hon fick vara lös i skogen kan jag ju säga! ;)

Sådär.. Nu får det räcka med bilder. Thea får avsluta med en grisbild (undrar hur många sådana jag har nu...).

Förresten, vi fick ett trevligt telefonsamtal idag! Provsvaret på det basblodprov vi tog på Thea i måndags visade inga konstigheter. Så hon har väl helt enkelt bara utvecklat sin förkärlek till vattenskålen ytterligare ett snäpp. Veterinären tyckte dock att vi skulle mäta hur mycket vatten hon får i sig på en dag.. Men det känns som en omöjlig uppgift. Det skulle ju innebära att vi hade blivit tvungna att dela på Thea och de andra vovvarna. Något som hade blivit lite krångligt. Just nu är det ändå uppdelat så det räcker och blir över, då Inge inte får vara med sin löpande mamma.

Hej hopp i vitsippsskogen

2010-05-05T23:57:00.004+02:00

Nu var det ett tag sedan jag skrev, och det beror inte på att vardagarna varit innehållslösa. Jag har helt enkelt haft för mycket att göra för att hinna med bloggen. Förra veckan hade jag till exempel fullt upp med hundbad, och i helgen var det dags för sista kurstillfället på viltspårkursen. Nu blir det till att träna hemma istället, på egen hand. Får se hur det går.

Inga gjorde i alla fall framsteg i lördags, och gick på mer än vad hon gjort förut i spåret. Hon tog inte klöven med en gång dock, men när vi sedan kom tillbaka till de andra, som satt och väntade, tog hon tag i den och bar den så stolt! När hon fick syn på Gunilla blev hon helt till sig av glädje, och skyndade sig fram till henne samtidigt som hon viftade på hela sin kropp. Klöven skulle naturligtvis visas upp också!

I måndags var det dags att åka till Blå Stjärnan i Göteborg för att ta blodprov på Thea och Björne. De flesta vet att Björne har PHPT (finns information om sjukdomen på Keeshondringens sida under "avelskommittén), och därför åker vi nu en gång i halvåret för att kolla så att kalciumhalten i blodet ligger normalt och inte för högt. Thea fick följa med hon med, då vi har märkt att hon börjat dricka mer än vanligt (vi vet dock inte om hon har PHPT).. Men hennes kalcium var normalt, likaså Björnes. De tog även ett basblodprov på Thea, som vi får svar på inom kort. Förhoppningsvis är det inget fel på våran älskade Thea.

Veterinären, Bert-Jan Reezigt, berättade att han nyligen lyckats behandla en Keeshond med PHPT, och den hade klarat behandlingen riktigt bra. Hade varit intressant att få kontakt med ägarna för att få höra deras tankar kring behandlingsproceduren.
För övrigt så känns det som att vi fått kontakt med en riktigt kunnig veterinär som är oerhört insatt i ämnet. Att han dessutom kommer från Holland och verkar vara intresserad av just Keeshond är ett stort plus ;)

Jaja, nu ska jag sluta skriva mer onödigt babbel och istället lägga upp några bilder... Nya vitsippsbilder med Stina i centrum är ju ett måste:

Sandrace

2010-04-27T23:50:00.001+02:00

Jag och mamma åkte iväg med 7 stycken pigga och glada hundar till en närbelägen sjö med stor springvänlig strand. Snacka om att glädjen fullkomligt sprutade ut ur öronen på alla fyrbeningar när de fick sträcka ut sina ben i vilda lekar och race på stranden. Thea var visserligen lite lugnare än de övriga, men det betyder ju inte att hon inte uppskattade utflykten. Hon tog istället tillfället i akt till att äta så mycket jord och gegga (se bilden ovan) som möjligt medan jag och mamma hade fullt upp med att hålla koll på de andra, lite mer galna, hundarna.

Med ut följde naturligtvis kameran för att fånga galningarnas påhitt. Tyvärr var det lite för sent på dagen för att få optimal bildkvalité när man fotar hundar som far omkring som dårar. Mulet och grått väder hjälpte inte direkt till det heller. Men men.. Det blev några bilder i alla fall.

Med oss hem fick vi sju stycken nöjda och lugna hundar, som visserligen var av den lite mer skitiga sorten. Men att få se deras glädje när de susar omkring ute gör det värt för allt sand i världen!

Trapproblematik

2010-04-26T14:18:00.000+02:00

Helgen tillbringades till största delen i Floda, hemma hos Ulfs föräldrar. Inga och Inge fick följa med, och de kände igen sig sen senast och installerade sig med en gång.

Lite senare efter ankomsten, när jag och Ulf lagade mat, gjorde Inge vad han gjort precis varje gång vi varit i Floda tidigare... Springer upp för trappan, som leder upp till övervåningen, för att sedan sitta där och klaga. Vet inte om hans klagomål beror på att han inte vågar gå ner igen (vilket verkar konstigt i och med att han kan springa ner för alla andra trappor han träffat på hittills i sitt liv), eller om han bara vill att alla andra också ska vara där uppe med honom. Han sitter i alla fall kvar där tills jag tröttnar på hans jämrande och går och hämtar ner honom (efter många försök att få honom att gå ner själv kanske ska tilläggas). Men sen dröjer det inte många minuter innan han är på samma plats, överst i trappan igen..
Sådär höll han på, tills Ulf fixade fram ett kompostgaller att ställa i vägen. Knäppa hund.

Vad det beror på vet jag inte... Hans syster förstod inte alls vad han höll på med. Hon fullkomligt rinner ner för trappan med kroppen, som en liten vessla, medan Inge sitter kvar och ser väldigt bekymrad och ynklig ut. :P Så kan man ha det!

Tog ett kort med min (urkassa) mobil på den rufsiga knäppisen.

Gräddbakelsen

2010-04-23T18:31:00.000+02:00

Häromdan kom jag och mamma på att det är ett och ett halvt år sedan Thea blev badad, dock är det inte förrän nu som hon börjar kännas lite smutsig i pälsen, men absolut inte så äcklig att man undviker att klappa och gosa med henne. ;)
Idag tog vi i alla fall tag i saken och jag stoppade Thea i duschen. En stund senare var Thea ren och fin, lik en gräddbakelse i sin fluffiga päls. Tror hon tyckte det var skönt med en rengöring, för med badet, tork och borstning lossnade en massa underull som kan vara bra att vara utan nu när det börjar närma sig lite varmare dagar.

Hon blev så fin att vi inte kunde låta bli att ta nya bilder på henne:

Thea med vind i sin nybadade päls.

I höst blir vår lilla Thea hela 12 år.. Tänk, alldeles nyss var hon en liten bebis..

"Goddag!"

Självklart skulle Thea smutsa ner nosen så fort hon fick chansen. Jord är ju så mumsigt! ;)

Viltspår- och fotodag

2010-04-20T23:00:00.000+02:00

Helga kommer bli kvar här fram tills hennes valpar är stora nog att flytta. Vi tackar hennes ägare för att de låter oss ha henne under den här perioden, och vi kommer njuta av varje liten stund med den här underbara personligheten!
Fotade henne lite idag, och här är några av bilderna:

Röda, söta, snälla Helga.

Hon visar mer än gärna upp sitt snygga bett genom att skratta, samtidigt som svansviftningarna sprider sig och gör så att hela hennes kropp rör sig ivrigt och glatt! :)

"Är du lika trött som jag?"
Helga sitter, eller ligger, väldigt gärna i ett knä, och här fick mamma ställa upp som liggplats åt damen. ;)

Idag har jag och Inga varit på spårkurs igen, och framstegen är visserligen inte jättestora för Inga, men det känns som om hon blir mer och mer självsäker på vad det är hon ska göra. Hon tycker fortfarande att det är roligast att få bära klöven efter att hon hittat den. Då är hon stolt! :)

Måndag

2010-04-19T21:14:00.001+02:00

Det har varit en ganska hektisk helg, men nu har det minsann hänt grejer här hos oss! Eller ja.. Det hände väl mest uppe i Stockholm, för dit skickade vi en höglöpande Helga för parning. Paul och Torbjörn var så snälla att de tog med henne upp när de ändå var i Jönköping på konferens. Så mamma och Tobbe (Lindas man) åkte ner för att lämna Helga i söndags, och nu under veckan som gått har det blivit några riktigt bra parningar. Spännande!

Tanken var att jag sen skulle åka upp med tåg till Stockholm över dagen för att hämta hem Helga, men p.g.a. askmoln och för många desperata resenärer fick det bli ändrade planer. Tågbiljett tur och retur till Stockholm gick nämligen inte att få tag på.. Istället fick det bli en liten kort visit hemma hos Anna (tvåbent "farmor" till I-kullen), som hade tagit hand om Helga lite tillfälligt när Paul och Torbjörn ändå skulle på årsmöte för ras- och specialklubbarna i Eskilstuna. Tur att man har fått kontakt med sådana snälla och hjälpsamma människor!

Hektiskt ja.. För samma dag som jag åkte upp till Anna hade jag och mamma varit på viltspårkurs med Inga och Gunilla. Andra tillfället för mig och Inga, medan det för mamma och Gunilla var tredje kursen (varje kurs innehåller ungefär 3-4 kurstillfällen). Mamma missade förra veckan då hon var nere i Jönköping för att lämna Helga, men jag och Inga hade jätteroligt på vårt första kurstillfälle någonsin. Ska bli riktigt roligt att följa Ingas utveckling i spåret, och jag är riktigt intresserad av att lära mer.

Inga med sin klöv som hon hittade alldeles själv! :D

Den är väldigt spännande den där foten...

... och rolig att busa med!

Sötnos!

Det gäller att vara snygg när man är i skogen. Totalt hade Inga 26 stycken flätor på kroppen, samt några tofsar och papiljotter. Allt för att underlätta spårarbetet för henne. :)

Imorgon är det dags för att bege sig ut i skogen och leta håriga pinnar igen. Ska bli jättekul!

Nattliga besökare

2010-04-09T23:36:00.000+02:00

Är hemma hos mamma och kommer stanna kvar här över natten, vilket egentligen inte var planerat.. Men jag badade Inga för en stund sedan och klockan hann bli så mycket att jag lika gärna kunde bli kvar här.

För en stund sedan skulle jag bara göra Inge glad och släppa ut honom på baksidan efter hans egna önskemål. Jag följde med ut för att se till att han var tyst och inte väckte grannarna genom att skälla på något. Smart drag får jag ju säga... Han spatserade iväg för att gå ut på gräsmattan, men vänder sedan plötsligt om och stelnar till som en pinne och spänner upp sig för att bli stor och skrämmande. Börjar skälla och jag förstår precis ingenting, tills jag vänder mig om mot altandörren, vilket är vad han har riktat sin uppmärksamhet mot. Då hoppar jag till, lättskrämd som jag är, och får syn på något sittandes precis utanför dörren. Får gå närmare för att se vad det är och inser sen hur fånig min rädsla var...

Innanför dörren sitter en Stina och är uppjagad och beredd på att anfalla inkräktaren som sitter utanför. Trots att hon inte varit utanför dörren är hon mycket medveten om den.

"Släpp ut mig!!!!"

Inga var mest nyfiken på vad allt ståhej handlade om..

... medan hennes mamma fortfarande var i "attack-mode".

Och den här stackaren var det alla var så upprörda över. ;)

Det var ren tur att jag inte trampade på den när jag skulle ut med Inge, för den satt verkligen precis utanför dörren...

Inges reaktion på igelkotten gjorde mig mest förvånad först. Förstod inte hur han kunde reagera så starkt som han gjorde när det bara var en liten oskyldig igelkott. Men sen hörde jag hur högt den lät. Går inte ens att förklara hur det låter.. Dunkande läte typ?

Vilket tydligen fick Stina att bli upprörd också, fastän hon var på insidan av dörren. Visst, Inges skällande startade ju hela högen hundar. Men när jag sedan tagit in honom och fått alla hundar tysta, var Stina fortfarande uppmärksammad på utsidan. Hon satt och lyssnade intensivt hela tiden, tills den en stund senare hade hämtat andan efter att ha blivit chockad och skrämd, då smög den iväg och försvann till slut.

Stackars lilla kotten, skrämd för livet säkerligen. :(

Ny kompis

2010-04-09T18:07:00.000+02:00

Kom precis in efter en underbar utomhusvistelse i skogen tillsammans med mamma och hundarna. Mammas kompis följde också med och hade med sin fem månader gamla blandras "Molly". :) Hundarna sprang omkring och roade sig själva medan vi iakttog dem i deras lekar. Björne och Mogi kärade båda ner sig i Molly och uppvaktade henne hela tiden. Björne gjorde det på ett mer lekfullt sätt och drog omkring efter henne när hon fick sina "stolle-ryck". Han har nog aldrig någonsin tidigare lekt så mycket med en helt främmande hund. Annars brukar andra hundar ha svårt för att förstå sig på Björne när han bjuder in till lek, för han har ett helt annat "språk" än vanliga hundar. Han är ju uppvuxen som ensamvalp, och tyr sig mer till människor än fyrbenta vovvar. ;)

Med mig hade jag mammas lilla kompaktkamera som jag fotade lite med.. Ingen rolig upplevelse alls, för den tar inga bra bilder över huvud taget. När jag försökte fota Inga överexponerade den på tok för mycket, och Inga förvandlades till en vit klump.. Gick inte att rädda med redigering i photoshop heller.. :( Men jag lägger upp några av bilderna här iaf...:

Molly. En riktig liten piggelin! :)

Thea och Inga.

Thea sysselsatte sig som vanligt med att gräva och äta jord. Vilket, som ni ser, fastnade på hennes nedre tandrad. Gulliga Thea! Kan inte förstå att hon blir 12 år i höst...

Inga tyckte också att det var spännande med en ny hund att bekanta sig med. Dock var det lite jobbigt när Molly kom dundrandes i högsta hastighet efter Inga och inte fick stopp på benen. :P

Onsdag

2010-04-07T22:29:00.000+02:00

Vilken seg vecka detta verkar vara.. Påsklov för min del, vilket gör tillvaron ganska förvirrad och slapp. Har ingen som helst koll på dagarna :S Vet dock att det börjar närma sig helg - vilket betyder att viltspårkursen börjar! :D

Igår var jag och mamma och inhandlade en spårsele till Inga. Eftersom hon aldrig någonsin haft en sele på sig innan så tog jag och gick ut en sväng med henne för att se så att hon kände sig bekväm i den. Vet att den egentligen bara ska användas vid själva spårningen, men jag ville försäkra mig om att hon ville röra sig i den. Vill inte riskera att första spårupplevelsen skulle bli negativ bara för att hon ev. inte skulle trivas med selen på. Men det var inga större problem att ha den på sig. :)

Testade även att låta Stina prova den, men endast inomhus på köksgolvet. Hon blev stel som en pinne och vägrade röra sig ur fläcken! Där stod hon och blängde på mig med sin väldigt tydliga sura blick. Kunde inte låta bli att skratta åt henne. Så typiskt Stina! ;) Tur att det inte är hon som ska gå på kurs.

Hoppas att Inga kommer uppskatta vad hennes matte har planerat för henne denna vår! :)

Påsk- och löptider!

2010-04-03T19:01:00.000+02:00

Då har man tillbringat större delen av eftermiddagen åt att svulla mat, och kvällen blir väl inte bättre heller.

Innan vi ens hann börja laga mat fick vi en liten luddboll avlämnad hos oss. Vi har fått äran att passa "Mogi" (även känd som King Edward's Irresistible Ior) i en vecka framåt. Väldigt roligt att få se den lilla rackaren. Dessutom är han sig lik, och verkar vara en otroligt snäll och gosig liten vovve.

När det var dags att äta förflyttade vi oss några hus bort för att inta Linda och Tobbes matbord. Mogi fick naturligtvis följa med, för att slippa bli lämnad ensam och instängd. Han skötte sig fint där med, dock föll han för Björne, och eftersom Björnen är en väldigt snäll herre som inte säger ifrån, fick vi sära på dem efter en stund för att Björne skulle få slippa Mogis uppvaktningar. ;)

Efter matintag och lite slappande fick vi ett telefonsamtal från Helgas (King Edward's Hungriga Helga) matte om att det var dags att förbereda oss inför en parning. Helga är en av våra fodertikar och bor hos Pia och Jörgen på Nuba Kyi's Kennel. Vi har gått och väntat på det här löpet för att para henne med "Johan" (SE UCh Tintavon Vallecano), som är en kullbror till Pedro (pappa till våran I-kull). Ska bli väldigt spännande att se vad de kan producera tillsammans! :)

Mogi!

Mogi ligger och suktar efter Björne ;)

Röda Helga som väntar på att få träffa "Johan" (Ch. Tintavon Vallecano)

Glad Påsk!

2010-03-31T13:30:00.000+02:00

För några veckor sedan var vi ute för att fota hundarna till vårat påskkort. Det slutade med att det blev två olika kort, för att mamma nödvändigtvis ville ha med Keesarna på kortet. Jag som tyckte att mitt första förslag blev så bra (klicka för att se större):

Inge-Pinge tror att han är en fågelhund? Mattes sötnos :')

Mamma fick dock som hon ville, och Keesarna hamnade på ett annat kort.. Dock tycker jag att det första blev såååå mycket bättre ;)

Glad påsk på er allihop!

Skogspromenad

2010-03-30T20:36:00.000+02:00

Idag har våren hälsat på igen. Vackert väder, fågelkvitter och torr mark. Kan det bli bättre? Lite grönare kanske, men det är ju på väg. :)

Är för tillfället hemma hos mamma och hälsar på. Jag har hjälpt henne med att rasta Keesar i två omgångar, då hon är på tok för matt för att ta sig ut med dem. Hon har nämligen haft magsjuka i nästan en vecka... :S

Första omgången blev med Gunilla och herr Björn ut i skogen, och sedan fick Thea komma med ut. Här är några bilder från promenaden med Björne och Nilla:

De är ganska lika de där två.

Björne.

Gunilla.

Gunilla var på samma gamla vanliga räser-humör.

Vi gick till våran trevliga lilla bäck.

Där klantade sig både Gunilla och Björne genom att blöta ner sig..

.. väldigt mycket...

... men som tur är så rinner det av dem lika snabbt.

Gunilla svalkar av sin mage genom att lägga sig platt på marken och dra sig framåt med bakbenen helt utsträckta.

Nilla och Björne fick stora problem när jag lade godis uppe på den här skylten.

Man kanske kan skälla ner bitarna?

Björne försöker klättra upp eller nåt...

När de sedan fått godisbitarna satt Gunilla kvar jättelänge vid skylten i hopp om att få mer "gotta". Sen fick hon bråttom när jag och Björne var på väg att gå därifrån. ;)

Nu ska jag och mina små voffar bege oss hem igen.. Jag har dragit ut på tiden och lyckats skjuta upp badandet av Inge redan...

Förresten kom det idag ett trevligt besked på posten, där jag fick reda på att jag och mamma kommit in på en viltspårskurs som startar nu i April. Vi sökte redan i januari, men av förståeliga skäl har kursen inte kommit igång än. Lite svårt att spåra i en meter djup snö ;)

Får se vilken av hundarna jag tar med på kursen, det lutar väl mest åt Inga. :) Mamma och Gunilla har dock redan gått två kurser, så de ligger före oss. Men klart att jag och Inga kommer hinna ifatt! ;)

Bad av liten Inez

2010-03-29T19:29:00.001+02:00

Har precis vinkat av Inez som har varit här på bad-besök. :) Som vanligt skötte hon sig alldeles perfekt, och var stilla och snäll hela tiden. Det är en fröjd att göra i ordning henne, och snabbt går det! Hennes matte och husse passade på att gå på stan medan vi badade, borstade och torkade. Sedan kom de tillbaka och hämtade söta Inez och hade med sig en gullig påskblomma till mig. Snälla valpköpare man har! :)

Inga undersöker sin lillasyster.

Lilla, söta, snälla Inez :)

Den här söta blomman fick jag, med tillhörande kyckling :)

Vårtecken

2010-03-28T00:25:00.000+01:00

I torsdags såg jag en nyckelpiga för första gången i år. Den var liten och söt, men ganska slö. :) Så det går faktiskt mot varmare och ljusare tider - trots allt! :D

Keesig dag

2010-03-21T22:27:00.000+01:00

Besökte mamma idag igen. Mest för att hjälpa henne med datorn, men passade även på att umgås med Thea och Gunilla på en liten tur ut i skogen. Som vanligt blev det "fullt ös - medvetslös" när jag kopplade lös Gunilla, medan Thea hade fullt upp med att leta upp stenar och stubbar att hoppa upp på i hopp om en bit godis. Vilket hon naturligtvis fick :)

Sötaste Thea!

Knäppisen Nilla.

Det fanns många stenar att hoppa upp på i skogen. Som tur var hade jag med mig tillräckligt mycket med godis ;)

Ibland tog Theas tålamod slut när jag ville fota henne innan hon fick sin godisbit.

Den här ganska misslyckade bilden får illustrera hur svårt det var att få Gunilla att fastna på bild denna dag. Tycker dessutom att bilden speglar hennes något flummiga personlighet. ;)

När hon väl är stilla är hon väldigt söt i alla fall :)

På väg hem igen, och Thea hittade en stor och alldeles perfekt sten att sitta på. Vilken hon vägrade att lämna innan hon fick belöning. Sötnos!

Dripp-droppande snö

2010-03-20T18:17:00.000+01:00

Idag blev det ingen lång promenad, men det märkte nog inte hundarna av för de sprang som dårar ändå. Nu ligger de dessutom utslagna lite varstans i lägenheten. Stina och Inga har inte rört sig från soffan på två timmar säkert. Söta tröttisar. :)
Vi hamnade i en "pulkabacke" (om man nu kan kalla det så längre...) där hundarna fick springa av sig. Gissa vad pulkabacken bestod av mest! Inte mycket till snö i alla fall. Mest is, slask och vatten. Vilket Inge tyckte var otroligt spännande, särskilt allt vatten som rann ner för backen och samtidigt porlade ovanligt högt. Det var han tvungen att följa med ända ner till den vattenansamling som hade bildats längst ner. Sötpojk!

Som vanligt hängde kameran med ut, och hjälpte till att samla ihop en sisådär 450 bilder... Lagom helt enkelt! ;D
Vet inte om det finns en endaste en som orkar titta igenom den högen som jag hittills har redigerat, så jag laddar bara upp en del av dem:

Ett gäng med tre Lhasa Apsos gånger två :D

Stina och Inga.

Inge följer med vattnet och slasket ner i den stora pölen. Oerhört intressant om man frågar honom!

Man kan hjälpa snöslasket på traven genom att putta på lite. :)

Funderingar på högsta nivå!

"Vad konstig snön har blivit.."

Stina bjuder in till lek!

Inga verkade dock ångra sig i sista sekund.

Pinnar är det bästa Inge vet! De är så frestande att plocka upp och sedan bära runt på.

Åååååh.... HOPP!

Inga kan också.

Stina hade valt ut Inga som "lekoffer" denna dag.

Som sagt... :P

Men hon slapp inte undan brorsan bara för det.. Här kommer han i full fart, med Inga som mål!

De här bilderna får väl räcka då.. Men så få blev det ju inte.. :P Kanske lägger upp några fler imorrn ;)

Ren & fin

2010-03-19T17:49:00.000+01:00

Igår vandrade jag upp till mamma för att umgås lite med hennes "gäng" som skulle träffas i kvarterslokalen för att tova hundar, vilket de nu gjort några gånger. Väldigt trevligt måste jag säga, men så mycket tovning blev det inte! Mest en massa tjötande och fikande ;)

Efter det passade jag på att bada Stina hemma hos mamma. Mest för att det hade hunnit bli lite för sent för att jag skulle kunna sitta med hårfönen på full sprutt hemma i min lägenhet...
Det slutade i alla fall med att jag blev klar med Stina nån gång vid tolv på natten, och sov sedan över hos mamma för att jag inte orkade promenera hem igen. :P

Så här fin är Stina dagen efter sitt bad (pälsen kunde dock inte ligga still i det blåsiga vädret, så det får ni ha överseende med):

Envis som en Stina

2010-03-16T19:23:00.000+01:00

Helgen som gått har varit alldeles underbar! Våren närmar sig mer och mer, och dagarna blir bara ljusare. :) Hundarna vill vara ute hur länge som helst. Vilket kanske inte precis alltid uppskattas av matte..
De morgonpromenader som helst måste gå ganska snabbt till, då jag ska iväg till skolan, drar ut på tiden.. Stina är den som är mest skyldig till att matte stressar upp sig vid dessa tillfällen. Hon nöjer sig helt enkelt inte med att "bara" rasta av sig. Helst vill hon nog springa lös i skogen i några timmar innan det är dags att gå in igen. Samma sak gäller vid kvällsrastningarna, när det är nattdags... Men då börjar hon oftast krångla redan innan hon ens fått på sig kopplet. Hon ligger nämligen och stensover någonstans, och kommer inte när matte kallar på henne. Stina är helt klart ingen nattuggla, utan går och lägger sig tidigt som få!

När jag sedan lyckats få med henne ut så går det otroligt lååååångsamt allting. Det ska funderas, funderas och funderas lite till.. Man kan ju inte kissa varsomhelst. Hallå eller.
När hon väl hittat rätt ställe och sedan uträttat sina behov, betyder det inte att det är fritt fram för att gå in igen. Nej, då ska hon försöka få matte att gå lite längre... och liiite längre... Samtidigt som hon saaaaakta vankar fram, och fortfarande har samma trötta blick som innan man fick med henne ut. Man blir ju en aning trött på denna lilla trötta Stina som beter sig likadant varje kväll, men samtidigt kan man inte låta bli att le åt denna envisa lilla primadonna. ;)

Stina-Nina. Tröttare än tröttast.

Idag har jag pratat med Inez matte, som berättade att Inez fortfarande är lika underbar och snäll som vanligt. Hon är tydligen en väldigt rolig hund med massor av fart i benen! Jag ska få äran att ge den lilla juvelen ett påskbad om två veckor, och då ska jag försöka fota henne igen. :)

Till sist vill jag avsluta detta inlägg med en nytagen huvudbild på Inge:

Fortsatt soligt

2010-03-11T22:37:00.000+01:00

Det fina vädret fortsätter att besöka oss här i Alingsås. Det har bara varit frånvarande en eller två dagar den här veckan.
I helgen som var kändes våren riktigt nära! Jag och Ulf, tillsammans med tre Apsos, besökte elljusspåren (som ligger alldeles i närheten av där jag bor) för att ta vara på så många soltimmar som möjligt. Som vanligt var kameran med:

Stina, Inge och Inga tätt i hälarna på Ulf.

Inge poserar snällt för mig och min kamera. Svansen glömde han att ta upp dock...

Helt underbart väder! Vad mer kan man säga?

Is, is, is... På väg bort dessutom! :D

Inga :)

Hundarna var stentrötta när vi kom hem igen.. Promenaden blev nämligen lite längre än tänkt, och mina små Apsos fick kämpa sig fram med sina korta små ben på ställen där det inte var så upptrampat. De var behagligt lugna när vi kom in sen i alla fall ;)

Fler bilder finns på lager.. men de orkade jag inte redigera. :P

Strålande

2010-03-05T23:29:00.000+01:00

En helt underbar dag med strålande sol och klarblå himmel! Passade på att ta med mig kameran ut på en av promenaderna och fotade hundarna medan de sprang omkring och njöt av vädret de med. Här är några av bilderna:

Stina tätt följd av sin son - Inge.

Inge står och spanar efter syrran.

Inga i full fart fram till mattes godisficka!

Sötnosen Inge :D

Mamma Stina

Inga-Flinga

Stina och Inga

Stina och Inga igen

Man måste pussas lite ibland.

Inge och Stina

Mattes godismonster som mer än gärna poserar framför kameran.

Man får bråttom när matte kallar på en!

Inge kan stå snyggt alldeles själv! Om man hör något spännande sträcker man på hela lilla kroppen!

En galen Stina?

Det blev en aning trångt här...

Bus-Stina

Inga

"Vadå gå hem?"

Rutsch-hundar

2010-03-01T18:59:00.000+01:00

Usch vad slaskigt och blött det är ute nu.. Jag saknar det fina, kalla och vita vädret vi har haft hela vintern. För mig skulle det gärna få ligga kvar ett tag till. Dock måste det ju bort nån gång, så att våren kan få ta plats istället, men måste det bli så tråkigt väder där emellan? Tänk om det bara kunde skifta från vinter till torr och ljus vår från en dag till en annan. Det här slaskiga vädret kan jag vara utan..

I lördags gick jag och Ulf ut med voffarna, och Stina fick springa lös som hon brukar för det mesta. Helt plötsligt bestämmer hon sig för att besöka lekplatsen som ligger i området, och försöker få med sig oss andra. Självklart fick hon som hon ville, och vi hängde på. Jag misstänkte att hon var sugen på att åka rutschkana, något hon tycker är väldigt roligt, i alla fall om hon får godis för det ;) Och visst hade jag rätt! Men först var hon tvungen att se efter om det fanns någon belöning att få för besväret, och efter det springer hon upp för trappan till rutschkanan och åker sedan ner för att ta emot godiset.
Jag bestämde mig för att göra ett återbesök dagen efter för att ta med mobilen och filma en snutt:

Tyvärr var det lite för mörkt för min mobil, och upplösningen är inte alls bra... Men man kan i alla fall ana vad som händer ;)
Ulf filmade sedan även med sin mobil, som är väldigt mycket bättre:

Som ni ser så gör Stina nästan vad som helst för en bit godis! Hennes son Inge verkar ha ärvt sin mammas intresse, medan Inga däremot inte såg det roliga i att åka rutschkana. Olga är även hon en Apso som gärna besöker lekplatsen. Nån gång kanske vi lyckas filma alla tre :)

Snö, snö och ännu mera snö

2010-02-22T22:49:00.000+01:00

Ojojojoj vad det har snöat mycket de senaste dagarna. Det började redan på torsdag kväll och fortsatte sedan hela fredagen och lördagen. Sammanlagt måste det ha kommit 40-50 centimeter. Tur att man bor som man bor och har folk som plogar vägarna och skottar utanför porten.

I lördags ringde jag och frågade om mamma lyckats ta sig ut, om någon hade skottat åt henne. Vilket inte hade hänt. Så jag och Ulf fick dra iväg för att skotta ut henne och hundarna, och det behövdes kan man ju lugnt säga... Som tack blev vi bjudna på mat :)
Vi fotade snön också, för att dokumentera den här exceptionella vintern - och mitt i snön satte vi en Olga för att man skulle få sig en uppfattning om hur mycket snö det egentligen är. :P

Olga satt snällt kvar och väntade medan vi fotade :)

Lite småsur kanske... ;)

Tillbaka till det normala

2010-02-17T18:33:00.001+01:00

Det har inte hänt så mycket nytt sen jag skrev sist... Dagarna försvinner förbi en efter en och jag verkar ha glömt bort min blogg igen. ;)

Nu är Ingas löp över och hon får återigen umgås med sin favoritbror, och som de har längtat efter varandra! Inge var under de värsta dagarna i löpet alldeles uppriven. Ville inte äta, och gick omkring och tyckte väldigt mycket synd om sig själv.

En dag hade jag varit och handlat mat, och återvände hem till hundarna som satt och väntade. Jag hade som vanligt lämnat dem med musik på, och det fungerar alltid bra. Tyst och lugnt hemma. Så även den här dagen..
Jag plockade in varorna i kylen, och ute i vardagsrummet var hundarna och lyssnade på toner av Kent. När nästa låt, "Sömnen", startar reagerar Inge på musiken och sitter och vrider på huvudet som om han försöker lista ut vad de sjunger. En bit in i låten sätter musiken igång ordentligt och Inge kastar bak huvudet och klämmer av ett högt och tydligt "yyyyyyyyyyyylande". Gissa om jag skrattade! :D

Efter den dagen har han gått omkring och småylandet lite när han känner för det. Enda tills nu alldeles nyligen.. Vilket nog kan kopplas samman till att Ingas höglöp är över.

Tur att man har såna söta och underhållande hundar! Vad skulle man göra utan dem? :')

Min lilla Inge-pinge!

Apropå något helt annat så har jag märkt av en viss okunskap när det gäller kennelhosta... Titt som tätt när man är ute med hundarna stöter man på människor som mer än gärna vill att deras små voffsingar ska få hälsa på ens egna.
Jag är vanligtvis ganska ovillig till att släppa fram mina hundar till kreti och pleti, men nu är det ju naturligtvis ingen som får hälsa i och med att de nyligen haft kennelhosta. När man då förklarar detta för folk ser de alldeles frågande på en och undrar upprört om hundarna inte är vaccinerade. Jo, svarar man då och får en ännu mer frågande blick tillbaka.

Kennelhosta kan ge ganska svåra symptom, men även ganska milda. Av våra, sammanlagt sju hundar, var det 6 stycken som visade symptom på kennelhosta, och bara två stycken som hade tydlig hosta. De andra kunde hosta någon gång då och då.
En del av dem reagerade mer när man gick ut med dem och de hade koppel på sig.

I samband med att jag drog Inge från utställningen i Eskilstuna frågade många hur länge hunden ska hållas från sådana tillställningar, och i SKK's Utställnings- och Championatbestämmelser (som alla aktiva utställare bör läsa igenom då och då) står det:

"Hund får inte delta som under den senaste
månaden har haft eller misstänkts ha haft
valpsjuka, parvovirusinfektion eller kennelhosta,
eller som under den senaste månaden
vistats tillsammans med hund som då var sjuk
i någon av dessa sjukdomar."

Ville bara klargöra för alla som eventuellt läser vår blogg att kennelhosta inte är något man kan skydda sin hund från till hundra procent med hjälp av vaccin. Det är så otroligt vanligt att hundar som är sjuka med hosta ändå deltar på tävling, och när det gäller utställning blir det då väldigt lätt att få med sig smittan hem bara på grund av att någon/några hundar deltar.
För mig kändes det naturligtvis surt när hundarna insjuknade, men jag skulle aldrig ta med en sjuk hund och riskera att andras hundar smittas. Det är bara respektlöst.

För er som vill läsa mer om kennelhosta kan jag rekommendera SVA's hemsida (Statens Veterinärmedicinska Anstalt). Här är en länk till bra information om Kennelhosta.

SvKTR's utställning i Eskilstuna

2010-02-05T19:37:00.007+01:00

För en vecka sedan åkte jag upp till Anna för att hälsa på, och åka på utställning. Typiskt nog insjuknade Inge (som var anmäld), tillsammans med resten av våra hundar, i kennelhosta. Förmodligen fick vi hem smittan när jag ställde Gunilla och Björne i Göteborg...

Eftersom tågbiljetter och allt annat redan var bokat åkte jag upp ändå. Dessutom fick jag ju en liten kort, trevlig semesterhelg uppe hos Anna, och som alltid blev man bortskämd med underbart god mat! :)

Utställningen kändes lite annorlunda i och med att jag inte hade med mig någon hund att ställa, och dessutom kunde inte Anna ställa Pedro heller. Kenneth Edh, som skulle ha dömt, insjuknade hastigt dagarna innan utställningen, och Torbjörn Skaar fick ställa upp istället. Eftersom han är uppfödare till Pedro så fick Anna stå över den här utställning hon också.

Det var ändå trevligt att bara sitta och titta på. Ta det lugnt helt enkelt. Dessutom passade jag på att fota lite istället. Tyvärr blev det inga superbra bilder.. Objektivet till min kamera är lite kinkig när det gäller ljus, och inne i den hallen fick jag verkligen kämpa för att få till några bilder. Det mesta blev dock bara suddigt.. Här kommer några bilder i alla fall:

BIR Tibetansk Terrier: Ch. Milington's O'Mally

BIR-veteran Tibetansk Terrier: Ch. Chilu's Rex

Ludde (Ch. Temple Fontanas Adelio) vilar innan han ska in i ringen.

Dajala's Beethoven

Championklass, hanar

Ch. Temple Fontanas Adelio

Ch. Xsanda Love Don't Cost A Thing

Ch. Midwas Geronimo C

Ch. Temple Fontanas Adelio & Ch. Midwas Geronimo C

Xsanda Mystery Girl

Xsanda Paint The Sky With Stars

Två av juniortikarna; Xsanda Mystery Girl och Xsanda Paint The Sky With Stars

Ch. Xcel's What's She Like och Ch. Xsanda Easy Way To Sparvöga

Ch. Xsanda Easy Way To Sparvöga

BIM: Ch. Xsanda Love Don't Cost A Thing domare Torbjörn Skaar & BIR: Ch. Xsanda Easy Way To Sparvöga

BIM och BIR

BIR-veteran Ch. Xsanda Easy Way To Sparvöga och BIM-veteran Ch. Dreamhouse Part Of The Puzzle

BIR- och BIS-uppfödargrupp

På söndagen var det dags för föreläsning av Svante Frisk, som var väldigt intressant och givande! Verkligen något man inte ville missa.

Jag stannade kvar hos Anna enda till måndagen, då jag tog tåget hem igen. En något stressig dit- och hemresa blev det, då SJ hade stora problem med att få tågen att gå i tid.. Men det kändes ändå som om de hade koll på läget och de flesta anslutningarna fungerade. Det dröjer nog dock ett tag tills jag åker tåg när det är sånt här kallt vinterväder.. ;)

Måndag

2010-01-25T16:58:00.000+01:00

Finns det något vackrare än en nybadad, fullpälsad Apso? Okej, kanske.. Men de är fruktansvärt fina att titta på när de drar fram med sin långa päls. Dessutom luktar de underbart ;)

Imorgon är det tänkt att Inge ska få sig ett bad. Inga och Stina är redan avverkade och klara, och det dröjer ett tag innan de behöver tvättas av igen. Dessutom har fröken från Sverige börjat löpa, så jag väntar ut det först innan hon blöts ner igen. Det kalla vädret med den tacksamma snön hjälper till att hålla pälsarna relativt rena ett tag som tur är. Bara den inte försvinner...

Nya bilder på Stina, tagna av Ulf:

En tant och en mask

2010-01-12T21:03:00.000+01:00

Var hemma hos mamma idag, och tillsammans med Lisa och Olga gick vi ut med Thea för att filma henne när hon åker kana på isen och snön. Filmen ska bara redigeras, sen åker den upp här. Så länge får ni nöja er med lite foton från dagen:

Olga leker tittut bakom Thea.

Thea har fått en väldigt grå nos de senaste åren.

Olga väntar på startsignalen...

... och susar sedan iväg som en äkta racermask!

Poserar lite högst uppe i backen.

Sen är det dags att rusa igen!

Tjohooo!

Men hon kan även sitta stilla en stund.

"Thea! Vänta på mig!"

Racermasken in action!

Blängmask.

Thea åker nerför backen samtidigt som hon uttrycker sin glädje i högljudda skall! :)

Sötmask.

Hoppmask.

En sista bild på tant Thea och masken Olga!

My Dog

2010-01-12T00:05:00.002+01:00

Årets första utställning blev avklarad innan helgen. Torsdagen och fredagen förra veckan tillbringade jag och Ulf på Svenska Mässan i Göteborg då jag skulle ställa ut Björne och Gunilla. Kändes lite konstigt att inte ha en endaste liten glad apso med sig..

Torsdagens resultat behöver vi inte ens nämna. ;) Domaren var mer än hård i sin bedömning, men det var jag förberedd på. Han visste verkligen vad han ville ha, och BIR och BIM var två mycket typlika Keesar.

Fredagen gick bättre då Björne startade med att få HP i veteranklassen och blev därmed BIR-veteran. Gunilla fick däremot nöja sig med en slät etta. Mer skulle hon inte ha heller. Hon har precis börjat fälla och är snart naken på hela kroppen. Som tur är syns det inte så jättemycket än, annars hade hon faktiskt fått stanna hemma.

Tyvärr kunde inte systemkameran följa med på utställning.. Istället användes en ganska kass (i mina ögon) kamera. Använde man blixt blev det för mörkt, och utan blev det suddigt. Ulf kämpade dock tappert, och här är några bilder från fredagen:

Ulla-Britt med sin "Poppis" som blev Champion denna dag! Grattis! Bredvid står jag och Gunilla.

Björne sitter och spanar vid "ringside".

Jag och Björne i finalen för BIR-veteranerna.

När vi var väl hemma hos mig i Alingsås gick det inte att vara vaken många sekunder till.. Somnade som en stock vid 22.00 och sov sedan genom hela natten och lite in på dagen ;)

Efter två dagar tillbringade inomhus på mässan bestämde vi oss för att vara riktigt duktiga och gå ut i skogen på lördagen. En halvmil senare var jag helt död i kroppen! Men det var det värt, för utomhus var det ett underbart vackert väder med sol och snö! Typiskt nog var systemkameran fortfarande frånvarande, och den lilla skitkameran fick följa med istället. :(

Nu ska jag ta det lugnt några dagar - inga mer långpromenader i alla fall, för igår sa kroppen ifrån i form av en förkylning...

Massor av blöta djur

2010-01-04T17:57:00.001+01:00

Igår fick Björne sig ett behövligt bad, och jösses vilken skillnad det blev. Nu är det mycket lättare att borsta igenom pälsen på honom.

Här är en bild jag tog på den inte så burriga Björnen, utan snarare blöta Björnen(tagen med mobilen):

Idag fick även Gunilla tvätta av sig. Hon fäller dock.. Så när det var dags att blåsa henne ångrade jag mig nästan, för det flög hår överallt! Kvar blev en något naknare, men ren Nilla. Jag var desto hårigare dock. ;)

Nu är det bara två småtussar kvar att bada.. Stina har inte badats sen i slutet av oktober tror jag, men det är faktiskt inte förrän nu hon är i behov av att träffa en schampoflaska. Jag säger bara en sak: jag älskar hennes pälskvalitet!

Näste man ner i baljan är dock Inge. Får se när jag orkar ta tag i det.. Är väldigt trött just nu, och magen kallar på uppmärksamhet. Borde laga mat innan kanske?

Summering av 2009

2010-01-02T16:57:00.000+01:00

Årets första inlägg, och det tänkte jag fylla med tillbakablickar på det gångna året. Kortfattat såklart.

2009 började bra. Jag och Inge åkte upp till hans "farmor" Anna, pappa Pedro och tant Shady. Tillsammans åkte vi sedan på SvKTR's hundutställning i Köping. Det var Inges andra gång ut i valpklass och det klarade han av alldeles strålande! BIR- och BIS-valp slutade han som!

Efter det gick det ett tag tills nästa utställning, som var i Maj månad. Då var det dags för Tånga Hed gånger två. Först i början av månaden med LAK's inofficiella utställning, där Inge, Inga, Inez och Stina ställdes. Toppresultat blev det inte, men det tog vi igen i slutet av månaden istället. Då for vi till Tånga igen. Mest för att ha det trevligt med alla valpar och valpköpare från I-kullen. Dock fick vi en trevlig överraskning. Inez vann allt! Cert, BIR och BIS på sin första officiella utställning! Snacka om oväntat.

Sommaren flöt sedan på med några utställningar här och där. Avslutade utomhussäsongen med Västra kennelklubbens årliga valp- och veteranutställning i Göteborg, där Inga vann BIR-junior och Björne slog på stort genom att bli placerad som tvåa i BIS-finalen för veteranerna.

I oktober åkte jag och Inge återigen upp till Anna, Pedro och Shady. Den här gången åkte vi till Stockholm på SvKTR's "Tibethund". Inge fick nöja sig med en tredje placering i unghundsklassen med hederspris.

Efter det hade vi tre födelsedagsbarn att fira hemma: Thea som fyllde 11, Gunilla blev 4 och Olga 5. Vi slog på stort och hade hundkalas (liksom året innan då Thea fyllde jämnt). Här är en liten filmsnutt:

Resten av året försvann bara. Vet inte riktigt vart det tog vägen, bara att det gick fort. Nu ser vi istället fram emot ett nytt spännande år.

En livs levande golvmopp!

2009-12-31T23:16:00.002+01:00

Sitter i Floda hemma hos Ulfs föräldrar och inväntar det nya året. Med mig har jag dessutom två stycken busfrön - Inga och Inge. Stina fick däremot stanna hemma hos mamma, vilket nog uppskattades av den håriga damen som älskar att bo där (Stina alltså..).

I morse, innan jag och Ulf begav oss med tåget till Floda, var jag tvungen att torka en kisspöl i köket som "någon" hade gjort. Alla som känner "någon" vet vem denne är... En blondin, mer känd som Inga från Sverige.
Jag hällde lite rengöringsmedel på kissfläcken (närmare bestämt Jif, för alla er nyfikna), och gick för att hämta spann och mopp. När jag kom tillbaka hade Inge tagit på sig uppgiften att städa undan efter syrran.. Han hade gnuggat sin lilla kropp i rengöringsmedlet, och som tur var fanns det inget kiss på just den fläcken han hade valt ut. Vet inte om han hade fortsatt vidare med sin lilla sysselsättning om jag inte hade kommit på honom. Söt var han i alla fall, min lilla golvmopp.

Detta var dock ingen chockerande händelse. Inge verkar nämligen vara en liten pojk som intresserar sig väldigt för parfymer och andra starka dofter. Han brukar försöka krypa in i Ulfs armhåla när Ulf är nyduschad och har tagit på deodorant. Inge uppför sig likadant varje gång! Hoppar upp i knät och gnuggar kroppen i den väldoftande armhålan. Knäppare hund får man leta efter...

Nu är det knappt en timme kvar till tolvslaget och det nya året! Hoppas att alla får ett gott avslut på det gamla och påbörjar det nya minst lika bra!

Gott Nytt År!

Dan efter doppardan

2009-12-25T14:38:00.001+01:00

Då har även detta årets julafton passerat. Jag tillbringade den tillsammans med mamma och farfar hemma hos min storasyster Linda med familj. En riktigt god jul blev det med traditionell julmat, förväntansfulla barn och en hög med julklappar under granen. Det enda som avvek i år var att Tomten inte hade tid att titta förbi. Hans nissar hade nämligen fått svininfluensa. Det var i alla fall vad som stod i brevet Lindas barn hade fått dagarna innan julafton. ;)

Nu sitter jag hemma hos mamma, där jag nu bott de senaste nätterna, och pillar med hennes dator som hon fick i julklapp av oss.
Tänkte lägga in julkortet jag inte hann maila till alla innan jul.. Julafton smög sig fram ovanligt snabbt i år känns det som.. Här är iaf julkortet:

En fortsatt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar vi på
King Edward's Kennel!

Dan före dan, före dan, före doppardan..

2009-12-21T20:48:00.004+01:00

Vilket underbart väder det har varit de senaste dagarna! Vit underbar snö, och kyla som gör att hundarna varken blir blöta eller får mängder med snöbollar i pälsen. Helt enkelt perfekt!

I slutet av förra veckan gick jag ut med keesarna för att fota lite i det fina vädret. Den som fastnade bäst på bild var såklart herr Björn som poserar så villigt. Han gör vad som helst för en bit godis. Thea är likadan, men den här dagen fick hon gå in och värma sig efter en stund ute i kylan. Inte för att jag tror att hon frös särskilt mkt egentligen.. Men man blir extra rädd om hennes leder när det smäller till och temperaturen sjunker så hastigt.

Här är några bilder från dagen:

En söt och burrig Bragd-Björn.

Björne i full galopp!

Flygande Björn

Gunilla var inte lika lätt att ta porträttbilder på..

...hon stod liksom inte still någon endaste liten sekund.

Gunilla piggelin.

I helgen åkte jag och två av Lhasorna till Göteborg och hängde hemma hos Ulf, vilket särskilt Inga tyckte var riktigt spännande. Coolare hund får man leta efter! Tar tåg- och spårvagnsresor med ro, och man skulle kunna tro att hon är en riktig liten stadshund. Inge klarar också av det utan några större bekymmer. Men han tycker tåget är lite onödigt. Dock går han på och av alldeles själv och hela resan går lugnt till. Duktiga små sötnosar!

Ena dagen vi gick ut fick kameran följa med, och Ulf knäppte flera riktigt bra bilder på mig och hundarna:

Utsikt över stan från Ramberget.

Snart är det julafton, och för min del är i princip alla julklappar ordnade. Det ska bara kompletteras lite, och som vanligt kommer man väl springa på stan dan före doppardan och panikleta efter de sista klapparna. Men det hör väl till.

Förresten hittade jag precis PM för MyDog. Bara 14 Keesar anmälda på torsdagen och 15 på fredagen. Lhasorna var inte så många de heller; 18 och 19 tror jag.. Man får väl se hur många av dagarna man spenderar på mässan.

En BIS-1:a på besök

2009-12-11T00:17:00.000+01:00

Igår fick man väldigt fint besök, i form av en Inez. Jag badade och fönade henne, medan hennes husse åkte och tittade på handboll. Det dröjde inte länge innan han kunde plocka upp henne igen, för på den lilla kroppen fanns det inte en tova att reda ut! Så välskött och fin. Sen hjälper det även till att hon har fått mamma Stinas härliga pälskvalité.

Inez hann även med att leka och busa lite med Inga och Inge. Fotad blev hon också, och här kommer några av bilderna:

Syskonbus mellan Inga och Inez.

Inez fick ett "ryck".

Inez ska klippas snart, så att man får se hennes söta ögon. Hennes syster Inga skulle dock behöva träffa herr badkar och fru borste...

"Puss på dig brorsan!"

Fullt upp

2009-12-08T22:55:00.002+01:00

Usch vad tråkigt mina hundar förmodligen haft idag.. Deras matte har nämligen varit upptagen med att plugga inför höstens sista prov. Plugg, plugg, plugg... Nästa vecka är sista skoldagen för mig, och jag får äntligen pusta ut en stund. Dock sätter julstressen in istället, då det ska inhandlas julklappar och stökas här hemma med lägenheten. I år verkar julkänslan infinna sig lite bättre i alla fall. Själva julafton ska tillbringas hemma hos min storasyster med hennes man och deras två barn. Mamma ska också vara med såklart.

Imorgon blir det som sagt prov för min del, men fram till kvällen blir det lite roligare sysselsättning - Inez kommer hit för att badas och göras i ordning. Hon ska klippas på fredag, och måste då vara ren och fin. Ska försöka ta kort på henne, men eftersom hon kommer hit på kvällen blir det inomhusbilder och vi får väl se hur bra de blir...

Just nu busar Inge och Inga i mattes säng, och Stina ligger vid mina fötter och fiser. Antagligen för att hon fick en överbliven pannkaka på sin middag förut. Sötnosen är inte sådär förnäm och fin i kanten som många kan tro. Hon rapar till exempel alltid efter maten, och då menar jag inga små saker.. Det bubblar upp stora rejäla rapar ur den lilla håriga kroppen. Mattes söta, fisiga, rapmonster!

Trött Stina

Tillbaka till verkligheten

2009-12-07T23:09:00.004+01:00

Förra veckan avslutades som den började - med mulna, blöta och gråa dagar. Tur att jag hann få det fina frostiga vädret på bild, så snabbt som det gick förbi!

Helgen som gick fylldes dock med långpromenader och mysig adventsfika. Jag och Ulf tog i lördags med Gunilla runt sjön, och sedan en sväng in till stan. En promenad på tre timmar kanske.. Den något energiska Gunilla var dock lika pigg när vi sedan lämnade över henne till mamma. Jag fattar inte hur hon orkar.. Jag var i vilket fall som helst helt slut, och somnade senare på kvällen i soffan framför TV:n.

Snart ska man väl lägga huvudet på huvudkudden och inta nattposition. Men först några (något suddiga visserligen, men det struntar vi i just nu) bilder på Apsos i en aning gråare väder:

Stina sätter fart efter sina två små barn.

En hårig krock.

En enda lång Lhasa??

En sådan där torsdag

2009-12-03T23:31:00.000+01:00

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagen som gått.. Begav mig upp till mamma mitt på dagen, och blev sedan kvar där enda till kvällen. Hann med både det ena och det andra vid mitt besök. Anmälde bland annat till utställning, och gick sedan till vårdcentralen och vaccinerade mig, med sällskap av mamma. Där möttes vi av Linda (som också blev stucken i armen) och hennes två barn. Efter det åkte Linda och jag till ICA för att inhandla hundmat. Råkade även snubbla på diverse kakor och bullar, som snabbt försvann efter att vi landat hemma hos mamma igen. Två fikasugna ungar väntade nämligen där.

Jag hann även förbarma mig över Thea och Gunilla, och tog med dem på en liten kort promenad. Mamma har nämligen ramlat, och förmodligen brutit en eller två tår på ena foten, och kan därför inte gå särskilt långa sträckor åt gången. De som känner våran lilla Nilla vet att hon har ganska mycket energi i sin håriga lilla kropp, och behöver därför få utlopp för detta lite då och då.
Thea uppskattade också att få röra på sig såklart, men på ett lite mer sansat sätt. Hon hittade dock, till sin stora lycka, en isfläck som hon genast började åla omkring på. Detta är fullkomligt normalt när man är en Thea. Det är helt enkelt sånt man gör med isfläckar. Åla, och samtidigt skälla av iskall lycka! Det har hon gjort varje isig vinter i hela sitt liv. Om isfläcken dessutom befinner sig i en slänt eller backe, kan man ta sats och åka med huvudet före, på sidan eller allra helst på rygg, nerför backen så fort som möjligt! Självklart skällandes av lycka även då.

Efter promenaden blev det kloklippning på de båda Keesarna, och Gunilla tömde sina analsäckar mitt i som vanligt.. Så nu luktar hon mumma... Eller inte... Tur att man bara kunde gå därifrån, och bege sig hemåt igen, för att lämna mamma med lukten.

Nu sitter jag, uppenbarligen, framför datorn alldeles för sent igen. Går igenom några bilder jag tog på Stina innan jag pinnade upp till mamma. Ville tagit "sussabilder" (hennes favorittrick är "sussa", vilket betyder att hon ska lägga sig ner med hakan i backen) på Stina igår när det var så fint väder, men hon vägrade totalt att ens lyssna på mina kommandon. Så det blev nya, mer lyckade försök idag istället:

Mattes älskling!

Sned bakgrund.. Men vad gör det när man har världens sötaste tryne på bild?

Frostigt värre!

2009-12-02T17:57:00.000+01:00

Äntligen har vi fått smaka lite på vintern här i Alingsås! Oj, vad glada och pigga hundarna blev när de upptäckte all frost som täckte i princip allt utomhus. Så otroligt vackert att kameran fick följa med på promenaden, och det blev en hel del bilder. Här kommer några:

En av mina söta lortgrisar - Inge.

Inga och Inge har "burrat" ner sina söta små huvuden i grästuvorna.

Björne är en riktig liten linslus, han kallade på uppmärksamhet hela tiden. Förmodligen för att han visste vad jag hade i jackfickan.

Jag har inte så många bra bilder på Björne från dagen.. De flesta är suddiga p.g.a. att den Burriga Björnen slänger bak huvudet och skäller stup i kvarten. Men han är söt ändå.

Inge och Stina i snabb galopp fram till mattes godisficka.

Inge kan flyga!

En något suddig bild, men jag var tvungen att ta med den. Tycker de är så söta när de springer så tätt ihop. Mor och son. Lika, men ändå så olika.

Lilla Inga var inte stilla många sekunder, hon hade något projekt på gång hela tiden! Mattes busfrö!

Skruttan.

Man riktigt ser hur mycket hon tar i med hela kroppen när hon susar förbi.

Inga får avsluta detta inlägget med ett sött skutt.

Ny layout på bloggen!

2009-11-23T13:21:00.000+01:00

Då var det dags att förnya sig lite och ge bloggen ett nytt utseende, och snart blir det stora förändringar på hela hemsidan! Tack vare min snälla pojkvän har mina tankar och idéer blivit genomförda! Tack Ulf! Nu ska bara lite smådetaljer fixas innan den nya hemsidan dyker upp.

Lämna gärna lite feedback.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist, och det blir svårt att skriva in allt här i bloggen. Istället får jag skärpa till mig och börja skriva mer regelbundet. Ska väl inte lova för mycket dock... Jag känner mig själv allt för väl.

I lördags var jag och mamma hemma hos Katarina och hennes Keesar. Vi fotade och tjötade en massa, och våra keesar var givetvis med och umgicks också. Lhasorna var däremot hemma och sov sin skönhetssömn. Lugnast så tror jag. För tillsammans med Katarinas hundar hade vi nio keesar att hålla koll på, och oj vilken fart det blev på vissa av dem . Björne fick till exempel en ny beundrare vid namn Zelda. Hon bestämde sig för att bli kär i den gamla Burriga Bragd-Björnen. De var verkligen söta tillsammans!

Bild på söta Thea som redan blivit hela 11 år (klicka för att se större):

Här kommer nya bilder på Inge, som hans "farmor" tog på honom när vi var uppe och hälsade på:

/ Sofia

Roliga resultat från "Västkustvalpen 2009"

2009-08-25T13:18:00.000+02:00

I helgen var vi på utställning. Västra kennelklubben anordnade sin årliga inofficiella valp- och veteranutställning på Göteborg Galopp i Säve, Hisingen.
Klasserna man kan anmäla i är följande: valpar 4-6 mån och 6-9 mån, juniorer 9-15 mån och även veteraner från åtta år och upp. I varje klass utses BIR och BIM, som sedan tävlar vidare i finalerna för respektive ålder. Vinnarna i varje final tävlar sedan om Västkustvalpens vackrast valp, junior eller veteran.

Vi hade anmält Inga, Inge och Björne, och det skulle bli första gången som vi visade en egenuppfödd hund i veteranklass.

Det var fem Keesar anmälda, fyra valpar och en veteran - Björne. Åtta Lhasor anmälda, 5 valpar och tre juniorer. Björne var först ut och skulle ställas för domare Anki Skrucha. Hon föll ganska rejält för Björne tror jag. För när han var färdigbedömd talade hon högt och tydligt om för publiken vilken fin och välbevarad veteran detta var. Snacka om att man blev stolt.
Sedan blev det till att springa till Lhasornas ring för att ställa Inge och Inga för domare Richard Andersson. Det var väldigt nära att det krockade.. Inge var först in, och tillsammans med Xsanda Don't Stop skulle de tävla om bästa juniorhane. Inge fick ställa sig som nr. 2 och fick HP. Inga blev sedan bästa juniortik med HP. In i tävlan om BIR och BIM. Inga blev BIR och vi hade då två hundar som skulle in i finalerna.

Björne var lika taggad som vanligt när han är inne i ringen.

Det var nog ett tjugotal veteraner inne för att tävla om BIS:et, och domare var Lisa Molin.

Björne blev slutligen placerad som BIS 2, och gissa om vi var glada!!

Inge blev slagen av Xsanda Don't Stop

Inga visade framtassarna genom att vinna BIR. I finalerna hade hon däremot tröttnat och fick nöja sig med att gå in och sedan ut direkt. Men matte var lika nöjd och stolt ändå!

/ Sofia

13 juli

2009-07-13T13:14:00.000+02:00

I lördags var det dags att åka till Tvååker och ställa ut Inge och våra två fodertikar, Molly och Helga. Eftersom det var ett tag sedan vi träffade Helga, så bestämde vi att ta hem henne redan en vecka innan.

Utställningen gick helt okej. Inge blev tvåa i juniorklassen med CK, och sedan fyra bästa hane.
Molly vägrade röra på sina små ben idag, utan totalvägrade istället.. Man är väl Apso! Hon stod som ett litet ljus i alla fall! Domaren gillade henne dock väldigt mycket och gav henne CK, placerade henne som tvåa i klassen, men oplacerad i bästa tikklassen.
Sedan var det dags för Helga, som var hund nummer två att bråka med mig i ringen .. Hon gick förvisso, men med tappad svans, och tilldelades därför en tvåa i kvalité. Utanför ringen var hon däremot sitt vanliga glada-svansviftande-jag.

Trots detta apso-beteende, var vi nöjda med dagen och åkte hem med gott humör.
Innan Molly åkte hem till sig på lördag eftermiddag hann vi ta kort på henne, och igår blev även Helga fotad. Klicka för att se större:

King Edward's Impressive Iris "Molly"

King Edward's Hungriga Helga "Helga"

Igår blev vi hembjudna till Inez och hennes matte, Yvonne, och husse, Jan. Jättetrevligt att få komma och tjöta, och klappa på lilla Inez, som numera har en något kortare frisyr . Men hon är lika söt ändå!
Extra kul att bli mött av en jätteglad Inez, som hälsar med hela kroppen och viftar så mycket på svansen att den nästan går av!

Vi blev bjudna på gott att äta, och hundarna fick även de små godbitar.

Fr.v: Inge, Helga, Inga och Inez

Inez ligger och spanar under sin trapp

Mitt ruffsiga lilla busfrö, Inga... Hon bestämde sig för att gräva upp Yvonnes gräsmatta, trots att jag gång på gång sa till henne.. Bråkiga lilla hund

Helga tyckte det var jättemysigt att hälsa på Inez, Yvonne och Jan.

Tack för en trevlig stund, Yvonne och Jan! Vi ses ju snart igen!

Idag åkte vi till Håkantorp, strax utanför Vara, för att lämna tillbaka lilla Helga.
Nu ska hon ögonlysas för att sedan paras och förhoppningsvis få en massa små bebisar. Denna kull tar dock Pia och Jörgen (Nuba Kyi kennel), och vi väntar till nästa år istället.
Det har varit kul att låna henne denna veckan. Tack Pia och Jörgen!

/ Sofia

Redan ett år sedan.

2009-07-02T13:09:00.000+02:00

Det har nu gått ett år sedan våran I-kull föddes! Tiden går fort..

Här kommer, i födelseordning, bilder och kort text om varje "valp". (Klicka på bilderna för att se större)


King Edward's Impressive Iris "Molly"	Lilla söta Molly hamnade i Borås och är på halvfoderavtal hos våra tidigare valpköpare. Där hon har det toppenbra! Matte och husse turas om att ta med henne på sina respektive jobb, och där piggar hon upp alla som kommer i kontakt med henne. Molly är en pigg och glad liten tik, som har många bestämda idéer för sig. Hon har sin familj lindad runt lillfingret (eller ska man säga lillklon?) . Precis som många andra Apsos. De gör vad som helst för sin lilla prinsessa, allt för att hon ska få det allra bästa!

King Edward's Incredible Ingolf "Molle"	Ingolf var den valp som syntes och märktes mest av alla i kullen. Han var också den som lyckades charma alla som var och tittade på dem som små. En riktig liten kaxig och rolig kille! Han bor nu i Mölndal med sin matte och husse, och förgyller deras tillvaro med kärlek och skratt. Han är med husse på jobbet, där han håller ställningarna, och det är även planerat att han ska få följa med på framtida semestrar utomlands med husbilen. En vovve som kommer få se många trevliga delar av världen

King Edward's Intensive Inge "Inge"	Den här killen skulle ju inte alls stanna kvar. En hanhund mitt ibland alla tikar är inte riktigt vad jag hade tänkt mig från början, men hittills har det gått jättebra. Inge är på många sätt lik sin mamma, men ju äldre han blir desto mer syns det av pappa Pedro. En riktig kelgris som gärna befinner sig i ett knä eller iaf i närheten av en klappande hand.

King Edward's Inga From Sweden "Inga"	En Inga hade jag bestämt att det skulle bli, redan långt innan valparna var födda. Problemet blev sedan att välja bland de tre tikarna. Till sist föll dock valet på den mest inställsamma valpen i hela kullen. Den som alltid kom med viftande svans när man ropade! Dessutom hade hon de detaljerna jag önskade få ur kombinationen mellan Stina och Pedro. Inga är nog den roligaste Apson man kan hitta. Hon har så många projekt på gång, och får matte att skratta flera gånger om dagen. Bl.a. har hon ett favoritgosedjur (en mus från IKEA) som hon gömmer på olika ställen, i princip varje dag. När jag skriver gömmer, menar jag verkligen också att hon gömmer den. Hon gräver ner den i sängen, soffan, de olika hundbäddarna och på andra ställen som ser bra ut i ett Inga-perspektiv. Om hon däremot inte hittar nåt bra ställe, vandrar hon istället omkring bärandes på den, och ibland lämnar hon den till mig. Precis som om hon vill ha hjälp med uppgiften "gömma-mus".

King Edward's Irresistible Ior "Moogi"	Detta är den av valparna som påminner allra mest om pappa Pedro, framförallt i sättet. Han tar allt med ro, och var helt klart en cool kille från start. Gick gärna omkring med en leksak i munnen i lugn takt, och om någon två-benting befann sig på golvet var han gärna i knät och myste. Men han älskade även att vara ute, och lärde sig snabbt att om man satte sig och stirrade på altandörren, kunde man magiskt nog få den att öppna sig. Han bor nu i Västra Frölunda och är hemma med matte hela dagarna. Går ut på långa promenader och njuter av livet! Även han ska få följa med sin familj på utomlandssemester, och få se sig om i världen.

King Edward's Ingenious Inez "Inez"	Fröken Inez hamnade även hon hos tidigare valpköpare. Matte hade bestämt sig för att inte köpa någon mer hund, efter Hectors (King Edward's Hemlige Hector) sorgliga bortgång. Men så kom hon för att hälsa på och titta på valparna, och blev kär i lilla Inez. Inez gör stor nytta hemma hos sin matte och husse, och är ett behövligt och kärt sällskap åt matte, medan husse är och jobbar. Hon är numera nerklippt, men har ändå hunnit göra karriär (om än något kort ) i utställningsringen. CERT, BIR och BIS blev det när hon för första och sista gången ställdes i officiell klass för domare Gunilla Skallman på SvKTR's specialutställning i Vårgårda.

Till sist: ett STORT GRATTIS till alla "bebisarna"! Många pussar och kramar från "gammelmattarna" Sofia och Birgitta

BIS!!!

2009-05-30T13:04:00.000+02:00

Så var det dags att bege sig till Vårgårda igen, och ställa ut på SvKTR's officiella utställning på Tånga Hed. Med oss hade vi mamma Stina med tre av sina sex barn: Inge, Molly och Inez. Pappa Pedro och syrran Inga var också med, men de skulle inte ställas ut.

Anna, som är stolt matte åt Pedro och farmor åt valparna, hade åkt ett x antal mil bara för att träffa alla bebisarna och hjälpa mig med hundarna. Hon fick även den stora äran att visa Inez, i och med att jag skulle in i samma klass med våran fodertik Molly (King Edward's Impressive Iris). Inez husse har visat henne tidigare, men han var snäll och överlät det till Anna denna gång.

Vi förväntade oss inte några toppenresultat, utan åkte mest för att ha det trevligt tillsammans. Dessutom skulle vi få se hela I-kullen samlad på en och samma gång, inklusive mamma Stina och pappa Pedro! Första gången efter de började flytta hemifrån dessutom! Det var vad vi såg fram emot denna helg.

Eftersom vi var fullkomligt omringade av kameror som knäppte hela tiden har vi inte direkt ont om bilder. Valpköpare, min mamma och min pojkväns mamma, Anita, var alla i farten, och vi har nog bilder från alla tänkbara vinklar. Tack för att jag fick lov att låna flertalet av bilderna! Här kommer en några:

Hela familjen samlad för fotografering. Fr.v: Mamma Stina, Inga, Inge, Molly (Iris), Molle (Ingolf), pappa Pedro, Inez och Moogi (Ior). Sötnosar hela högen!

Ytterligare ett kort. Fr.v: Stina, Inga, Inge, Molly, Molle, Pedro, Moogi och Inez.

Inge på sin första officiella utställning.

Juniorklass, hanar, innan placering; Jag och Inge, Xsanda Don't Chain My Heart, Xsanda Don't Stop.

Inge blev placerad som 2:a i juniorklassen med CK, och blev sedan 5:a bästa hane!

Inez och Molly var ensamma i sin klass, och Inez slog sin syster i juniorklassen, och belönades med CK, medan Molly fick HP.

Bästa tikklassen innan placering; Anna och Inez, jag och Stina, SUCh Xsanda Roses Are Red, SUCh Apso-Seng-Kye's Tashi, SUCh Xsanda Easy Way To Sparvöga.

Stina.

Glada som få, när mor och dotter placeras före alla andra. Detta var dessutom Inez allra första officiella utställning, och hon fick sitt första cert!

Inez fick sedan inta ringen igen, för att tävla mot bästa hanhunden, den mycket vinstrika: Xsanda Love Don't Cost A Thing (som förövrigt faktiskt är kusin med Inez mamma).

Det slutade med kram- och pusskalas, då Inez tog hem BIR endast 11 månader gammal!!

Jag anmälde, mest på skoj, Inga och Molly i parklass. De slutade som 2:a bästa par.

Det blev en låååång väntan på BIS-finalen, men det var det värt! För Inez showade järnet och vann hela skiten!!!

Efter finalerna blev det ännu mer fotografering. Här är jag (som en väldigt stolt uppfödare) med Inez, och Anna befinner sig bakom kameran.

Jag tror att Inez husse och matte är rejält stolta över sin lilla vovve, särskilt efter helgens prisregn.

Vill passa på att tacka för alla gratulationer, både över telefon och i gästboken. Ingen nämnd, ingen glömd!. Det värmer!

/ Sofia

Utställning på Tånga Hed

2009-05-09T13:01:00.000+02:00

Idag hade Lhasa Apso klubben inofficiell utställning på Tånga Hed. Jag ställde Stina, Inga och Inge. Våra valpköpare Yvonne och Jan Gustafsson hade dessutom anmält Inez, och tillsammans hade vi det trevligt i blåsten i Vårgårda.

Här kommer lite bilder från dagen, de flesta tagna av Jan (tack så jättemycket!):

Inge blev 2:a i sin klass med HP, men oplacerad i bästa hanhundsklassen.

I tikarna juniorklass var det fyra stycken anmälda, och Inga blev tvåa med HP, medan Inez blev trea. Inga blev sedan, liksom sin bror, oplacerad i bästa tikklassen. Men jag var nöjd ändå!

Stina fick idag nöja sig med att bli sist i championklassen utan HP. Däremot fick hon sedan gå in och tävla om "bästa rörelser", och hennes dotter Inez fick tävla om "bästa päls".

Mamma anmälde Inga och Inge till parklassen. Så det var bara till att knalla in i ringen en gång till, efter att jag redan satt upp toffsar i både lugg och mustascher på hundarna. Självklart vann vi inte, men hundarna uppförde sig som om de inte gjort annat än tävlat i parklass.

Dagen slutade med att jag vann större rosett än hundarna. Blev nämligen dagens "bästa handler". Smått chockerande, då jag inte tyckte att vare sig Inga eller Stina uppförde sig som jag ville. Men men.. man kan inte förvänta sig att de alltid ska göra som matte tycker, de är ändå livs levande djur.

/ Sofia

Bilder på Inga

2009-02-08T12:59:00.000+01:00

Jag stoppade Inga i ett behövligt bad igår, och tog idag kort på den lilla sötnosen. Dock kunde jag inte ta några uppställda bilder på henne, för jag hade ingen som kunde ställa upp som varken fotograf eller "hunduppställare". Så det får vänta till en annan gång.

Här kommer iaf två huvudbilder (klicka för att se större):

/ Sofia

Inge vinner BIS!

2009-02-05T12:56:00.000+01:00

Helgen som gått tillbringades uppe i Stålboga, hemma hos Anna, Pedro och Shady. Med mig hade jag lilla herr Inge.
Vi åkte upp redan på torsdag förmiddag, och återvände hem på tisdagen. Under dagarna tillbringade där uppe hann Inge med att lära känna pappa Pedro och "farmor Anna", och dessutom vinna BIR- & BIS-valp på SvKTR's officiella utställning i Köping.

Kritik:
"Välutvecklad, utm huvud, vackra mörka ögon, vacker överlinje, välburen svans, utm bröstparti, bra kropp, utm muskler, välvinklad, utm rörelser, utm päls, mkt vacker färg"

Det roligaste med resan var dock att se hur kul Inge tyckte det var att träffa pappa. Oj så de lekte!

Några bilder från helgen (klicka för att se större):

Torsdag: Trött liten pojke vilar ut efter tågresan från Alingsås till Flen.

Lördag: Inge vann BIR- & BIS-valp under domare Per Svarstad!

Söndag: Jag satte kameran i händerna på Anna, och hon knäppte av närmare 100 bilder på lillkillen, medan jag ställde upp honom.

Efter stillsam fotografering var det dags att röja lite med pappsen!

Pedro får upp duktigt med fart - trots mängder med päls!

Det var så kul att se hur de två lekte med varandra.

Tjolahopp!

Nu har vi varit hemma ett par dagar och hunnit vila upp oss. Dock skulle det vara skönt att åka iväg igen, för både Inges mamma och syster är för tillfället i höglöp.. Tur att han inte är helgalen och står och skriker efter dem, men det är lite struligt att behöva passa grind och allt möjligt.. Det är väl nåt jag får vänja mig vid iofs, för jag har i princip bestämt mig för att behålla Inge. En sån underbar liten prins släpper man inte iväg hur som helst helt enkelt.

Det var allt för denna gång!

/ Sofia

En nybadad Inge

2008-12-29T12:52:00.000+01:00

Här kommer bilder på ett stycke nybadad Inge. Inga jättebra, då det var väldigt kallt ute, och han ville nog hellre vara inne och sova i ett varmt knä. Jag förstår honom.. Det är väl sällan man själv hoppar glatt ut i 11 minusgrader (det var vad termometern sa iaf) när håret är nytvättad. Annars tror jag aldrig att jag sett honom frysa. Samma med Stina. Hon ligger gärna ute på baksidan och vaktar när det är som kallast.

Här är iaf bilderna på en väldigt fluffig Inge! Klicka för att se större:

"Visst är jag ganska söt?"

Julen har nu smugit sig förbi, och man börjar förbereda sig för nyår. Här har de redan börjat smälla en massa utanför.. Hoppas det inte blir så mkt på själva nyårsafton.. Som tur är har vi inga skotträdda hundar.
Själv lämnar jag Alingsås för att fira det nya året med min pojkvän, men mamma ställer snällt upp och passar alla hundarna.

Till helgen är det dags för 2009 års första utställning. Den kommer självklart att besökas, men utan att ställa ut några hundar. Jag ska istället sitta i Keeshondringens rasmonter på söndagen, och med mig följer troligtvis Gunilla.
Just nu håller jag faktiskt på att samla ihop lite olika bilder att sätta upp i montern.. Dessvärre har jag inte fått några skickade till mig, så det blir till att använda mina egna.. Hittade några roliga bilder jag tog på Keesspecialen i Backamo i år, så det kommer inte bara bli King Edwardhundar iaf. Dessutom finns det ju gott om gamla bilder.

Snart är det dags för att tvinga sig ut i kylan med hundarna igen.. Hoppas jag inte fryser ihjäl. ( Ja, jag är mesigt frusen av mig... )

/ Sofia

Sjuka små fyrbeningar..

2008-12-16T12:46:00.000+01:00

Förra veckan avslutades med magsjuka och veterinärbesök för våran Inge. Han började kräkas på onsdagen, och fortsatte resten av dagen, var hängig och varken drack eller åt (vilket är ett väldigt stort varningstecken på att något är fel, då han är liksom sin mamma ett riktigt matvrak). Vi började genast med att ge honom "Pro-Kolin", och när vi märkte att han inte verkade bli bättre under dagen gjorde vi i ordning vätskeersättning som vi gav med spruta. Jag satt vaken hela natten och såg till att han fick i sig vätskan regelbundet, då vi började märka att han hade blivit aningen uttorkad.

På morgonen verkade han piggare, och vi bestämde oss för att avvakta med att åka iväg med honom. Dessvärre blev han sedan sämre igen, och istället för att "bara" spy upp allt, kom det nu även ut i andra ändan i form av diarré..

För inte alls längesedan förlorade en vän till oss sin unga tik (endast 11 månader gammal), efter ca. ett dygns magsjuka, och efter detta blir man naturligtvis ännu mer orolig när de små fyrbenta blir sjuka. Därför valde jag att sitta vaken under nätterna, och såg till att han fick i sig vätskeersättning regelbundet. Ville dessutom vara vaken om han plötsligt skulle bli sämre..

Dagen efter bestämde vi oss för att ta det säkra före det osäkra, och ringde Blå Stjärnan i Göteborg. Vi fick tid mitt på dagen, och eftersom mamma jobbar den tiden, fick jag skjuts av Anita som ställde upp så snällt.
Veterinären undersökte honom och konstaterade det vi redan upptäckt - att han var uttorkad. Han frågade om vi ville lägga in honom under minst ett dygn för att han skulle få, som det så fint heter, vätsketerapi. Så lilla Inge fick stanna kvar och tas hand om av alla snälla veterinärer, djursjukvårdare och djurvårdare på Blå Stjärnan.

Tre dagar senare, på måndagen, åkte vi iväg för att hämta hem den lilla gossen. Väl hemma blev det ett kärt återseende mellan syster och bror, och även Stina var glad att se sin son igen (även om han luktade äckligt).
Det var verkligen skönt att se vilken skillnad det var på honom, hur pigg och glad han var. Han sprang in i vardagsrummet, efter att ha hälsat på alla, och hämtade sin favoritleksak som han sedan gick och bar på med sin svans viftandes.

En annan liten vovve som inte mått så bra den senaste veckan, är vår lilla Frasse Frikadell från vår sista Keeskull. Han blev påkörd förra helgen och har nu under förra veckan opererats på ett djursjukhus i Växjö. Vi håller nu alla tummar vi har för att Frasse ska bli bra, så att han kan fortsätta att fylla matte Carolinas liv med glädje och kärlek.

En av mammas gamla arbetskompisar (jag har även jobbat en del med henne) från Blå Stjärnan, var inne och klappade på Inge när hon jobbade under måndagen. Då tog hon dessa två bilder på lill-killen:

Mysstund för Inge på djursjukhuset.

Inge i sin bur.

Frasse på djursjukhuset efter olyckan.

Andra bilder på killen:

Jag har varit dålig på att ta kort på de små barnen den senaste tiden. Det har liksom inte blivit av.. Vårat objektiv är tråkigt att använda nu under de mörkare månaderna, då det är så kinkigt om det är det minsta lilla dåligt med ljus..
Tog dock några nya huvudbilder igår, fast med våran lilla kamera.. Blir ju inte riktigt lika bra, och jag valde dessutom ingen snygg miljö. Men bara för att visa hur de har förändrats och vuxit till sig, så laddar jag upp de bilderna. Klicka för att se större:

Inge

En gammal bild på Inge, 3 månader gammal.

Några bilder på Inga:

/ Sofia

Bilder

2008-11-25T12:43:00.000+01:00

Nu är jag sådär långsam med att uppdatera dagboken igen.. Fick bilderna Inez husse, Jan, tog på utställningen redan i början på förra veckan. Men som sagt.. jag är långsam med uppdateringen.

Här är den söta tjejen som travade hem ett BIR & BIG-4:

Inez BIG-4!

De tre syskonen träffades två dagar innan utställningen
för lite lek. Här ses Inge stå och flämta, efter att ha jagat
Inez, som ligger ned i bakgrunden.

Här kommer några helt andra bilder jag tog på en promenad med herr Björn:

Ligger och spanar ut över sjön från en sten på "Ekudden".

"Ge mig godis NUUUUUUUU!"

Jag klämde fast en godisbit i en ca en meter hög "stubbe",
och lät Björne kämpa lite för att få tag på den.

En lång tunga är en stor fördel när man är ute och klättrar
efter godis.

Söta herr Björn!

I helgen började det falla snö över Alingsås, och nu finns det t.o.m. ett litet tunt täcke med vit, glittrande snö på marken. Hundarna älskar det, och vill helst vara ute precis hela tiden. Jag gillar det också, för det betyder relativt rena tassar efter en promenad i kylan.

Nu ska jag sätta mig framför tv:n och gosa med två stycken valpar i famnen.

/ Sofia

Första utställningen för tre av valparna!

2008-11-16T12:38:00.000+01:00

Idag var det dags att dra iväg till Jennylund ridhus, Bohus, för att ställa ut tre av våra sex Pedro-Stinabarn. Med oss hade vi den kvarvarande hanen Inge och lilla busflickan Inga. På plats mötte vi Inez med matte och husse som också skulle vara med.

Domare för dagen var Ros Marie Hartwig, och det var fem Lhasa Apsos anmälda, varav fyra kom från oss. Dock kunde inte våran lilla Iris vara med, utan fick stanna hemma hos sin familj i Borås.

Först in var Inge, och han skötte sig elegant. Lite frågande var han nog om vad detta var för konstig tillställning. Men det gick som en dans! Väl uppe på bordet frågade domaren hur gammal han är, och jag svarade ungefär 4½ månad. "Oj! Och ändå går han så fint?". Lite kul med små utställningar där domarna verkligen försöker uppmundra utställarna.

Inge fick iaf HP och, eftersom han var ensam hanvalp, även bästa hane. Dessutom med en kanonkritik!

"Helt underbar valp. Har allt man kan önska sig. Perfekta rörelser. Mycket välbyggd. Rastypiskt vackert huvud. Välvisad. Bra pälskvalité. Blivande Champion! Grattis!"

Sedan var det bara att byta hund till den lilla flickan Inga. Även Inez skulle ju in, men henne hade Anita förbarmat sig över och ställde snällt upp som handler.
Inga skötte sig också bra, och tyckte nog det var rätt så okej att fjanta omkring i ringen. Man fick ju korv! Vann gjorde dock Inez, som verkligen var på showhumör! Båda fick HP, och Ingas kritik löd:

"Mycket bra huvud. Mörka ögon. Perfekt nosparti. Stark rygg. Välvinklad. Bred, bra bakdel. Utmärkta rörelser. Bra pälskvalité. Välvisad. Lite fransysk i fronten, annars lovande!"

Inez kritik:

"Utmärkt storlek. Mycket sund helt igenom. Bra front. Stark rygg. Utmärkt bröstkorg. Tillräckligt vinklad bak. Välburen svans Vackert huvud, uttryck. Bra pälskvalité. Proffessionellt uppvisad. Lovande! Grattis!"

Inez fortsatte att showa, och slog brorsan i tävlan om BIR:et. Egentligen tyckte Ros Marie att Inge var snäppet bättre, men att Inez visade sig bäst. Vi var i vilket fall som helst helnöjda och stolta! Särskilt nöjda med hur de uppförde sig, och jätteglada för Inez matte och husses skull.

Vi hade även uppfödargrupp med de tre små tussarna:

"Mycket bra grupp. Alla hundar av samma typ, storlek. Korrekta pälsar. Kraftiga fina nospartier. Utmärkta rörelser. Trevliga temperament. En heder till uppfödaren! Fortsätt med samma linje! Grattis!"
1 HP Bästa grupp

I finalerna fortsatte det att gå bra. Jag gick in med Inez i gruppen, och hon fortsatte att showa även nu. Trots att det gått ett bra tag, och dagen började bli lite lång. Det slutade iaf med en fjärde placering, av minst tretton hundar i grupp nio. Snacka om att husse och matte var stolta nu, när de fick ytterligare en stilig rosett med sig hem.

När det var dags för BIS-finalerna, och vi skulle in med vår grupp med söta tussar, hade de hunnit bli väldigt trötta, och Inge som helst hade velat ligga kvar i buren för att sova, lunkade mest runt i ringen. Trots detta vann vi, och blev BIS-grupp!

Även om nu detta var en inofficiell utställning, så är vi supernöjda. Var verkligen kul att ställa ut de små, och se att de kunde uppföra sig. Självklart blir man även glad när domarna gillar vad man har i snöret.

Tyvärr glömde vi kameran hemma, men Inez husse hade med sig sin, och vi skulle få bilder lite senare som kanske dyker upp här så småningom.

/ Sofia